Skrevs den 24 juli 2010 klockan 3:33 e m · Kategori: Film, Recensioner
Igår såg jag Inception. Nedan följer några intryck därifrån:
a. Chris Nolan har en förkärlek till slickade frisyrer.
b. Om man kommer i tid får man räkna med att få typ 20 sena rumpor i ansiktet.
c. Hollywoodmenyn bör ha 3 läsk, för inte fan är den stora popcornen till för endast två människor.
d. Filmen är otroligt svår att återberätta.
e. Filmen är rätt så svår att fatta. Emellanåt.
f. Ja, man kommer i byxorna av specialeffekterna.
g. Jag hatar grottmongot på raden framför som gick på toa typ två gånger.
h. Det var gudskelov ingen som förklarade filmen medan den gick för en lätt retarderad vän/flickvän/förälder.
i. Manuset måste ha varit världens enigma.
j. Drömmar är ganska häftiga.
Så här intressant var filmen.. Nä, jag bara skoja.
Skrevs den 22 juli 2010 klockan 10:41 e m · Kategori: Tips
Jag kan se vad folk har sökt på när de hittar hit. Av en ren slump såg jag att någon klickat in sig hit när denne sökt på ”guldfärgad insekt”. Det måste vara det mest intressanta liknelsen till mig. Jag är ju lite behagligt brun, och det kan ju guld också vara om man kisar lite. Kisar mycket kanske. Och insekt, det förstår jag också. Jag liknar en insekt lite. Jag har ett hårt yttre och ett mjukt inre. Eller så är jag dryg. Eller så är jag obetydlig. Jag kör på det första. En Fonzie, alltså.
Förresten måste jag tipsa om en helt sjukt rolig hemsida; http://27bslash6.com.
Skrevs den 20 juli 2010 klockan 11:21 e m · Kategori: Boende, Design
Nyss hemkommen från Berlin. Jag hade inte med mig min kamera, utan förlitade mig på en engångskamera. Och det faktum att Calori, Mia, Patrik och Frida tog typ 1000 bilder sammanlagt.
Jag har lite smått tänkt på boende här i Uppsala. Jag blir kvar här åtminstone en termin till, som juridikstudent (i brist på annat, eller för att finna mitt kall) i Uppsala. Känns lite väl greppbart för att jag ska gilla det, men jag antar att det är nyttigt.
Många människor har berättat för mig hur hemska Uppsalas juridikstudenter är, så jag antar att jag måste bli hemsk jag med. Typ tävla, plugga, våldta och plundra. Men jag är up for it.
Boende är en rätt så härlig grej att tänka på. Typ var man ska bo, och hur det kommer se ut. The Selby är min favorit när det gäller sådant, och om jag skulle vara en hippie, eller pop-konstnär så har jag hittat den perfekta inspirationsbilden. Eller så målar jag allt vitt. Kliniskt och nice. Så sticker även jag ut lite med min hudfärg. Det vore coolt.
Välkommen till regnbågslandet.
Skrevs den 9 juli 2010 klockan 6:34 e m · Kategori: Min dag, Tankar
Man skulle kunna tro att jag fått sparken för till exempel dåligt beteende mot chefer, eller sexuella trakasserier mot vissa kollegor, eller för att jag tog en 7o minuter lång lunch på 45-minuterslunchen. Det skulle man kunna tro. Eller för att jag körde in i en vägg med en truck så väggen gick sönder. På riktigt. Eller för att jag råkade tappa en förpackning med medicinen som Michael Jackson dog av. Ja, det finns en del som helt enkelt skulle kunna kosta mig jobbet. Tur det att jag slutade idag.
Berlin i en vecka, på måndag, medan kollegorna får fortsätta göra sitt tråkiga arbete. Jag behöver bara skicka mitt kontonummer till chefen. 4 dagar. 3 lax. Funkar rätt bra.
Jag ska till Rom också, bokade det idag. Ska äta jättemycket pasta, jättemycket pizza, dricka jättemycket vin, och spy ofantliga mängder. Eller ta det lite lugnt. Vi får se vad jag är sugen på.
Skrevs den 7 juli 2010 klockan 12:23 f m · Kategori: Min dag, Tankar, Tips
Jag kände mig otroligt vuxen, på min första arbetsplats, när jag sprang ner för trapporna, svettig, knappt färdigombytt och panikslaget försökte ringa Mattias. Jag lyckades till slut, och då hade han hunnit en bit redan, eftersom vi jobbar på samma område. Uppsala Business Park. Skitballt.
Jag hade faktiskt börjat skriva två stycken om vad jag gjort för enformiga saker idag, men insåg sekretessavtalet jag fick skriva på (badass!), och då kanske inte det är så smart att skriva saker här. Jag kanske är skyldig till försök att avslöja hemligheter. Max.
Efter min härliga fika med Mimmi, där vi avnjöt koffein, nikotin och transfetter – och lite fotboll, har jag ägnat min kväll åt telefon och The Selby. En riktigt bra jävla sida. Och jag hittade en mysig, värmande och glimten-i-ögonen-bild. Typ så man vill bo och ha det. Det insåg jag, när jag drömde mig bort i bristen på sommarljus, och med hatet mot min mobil färskt i minnet.
P.S. Jag har torra och spruckna läppar för första gången på evigheter. Shit.
Skrevs den 5 juli 2010 klockan 11:40 e m · Kategori: Humor, Reaktioner, Tankar
Imorgon börjar jag jobba. Eller idag. Om sju och en halv timme.
Jag ska alltså upp tidigt. Fast, om jag nu ska vara knegare måste jag ju vara en knegare. En arbetsmyra.
Så jag försover nog mig. Och springer upp, borstar tänderna i duschen, klär på mig medan jag rakar mig, och tar en macka för att käka den när jag cyklar. Och jag cyklar fortfortfort. Jag kommer fram, svettig som ett tjockisläger, och släpps in på företagsområdet. Vid lunch springer jag iväg och trycker i mig något, i bästa magsårsmaner, och jobbar sedan tills klockan slår fem. Då får jag äta middag, och ta en after-work. Dricka dricka dricka. Vatten vatten öl. Och i en perfekt värld skulle jag ragla hem, slå sönder glas, väcka ungarna och flåsa i frugans öra. I en perfekt värld. För det är så det är, när man jobbar.
Skämt åsido kommer livet ge mig kuk när jag ska upp klockan sju. Men det är pengar, och sådant kan man aldrig bli osmakligt mätt på.
Skrevs den 29 juni 2010 klockan 2:37 f m · Kategori: Tankar
Det är något charmigt med kringresande människor. Sådana som flyttar runt i landet ganska mycket. Jag känner några, och det är alltid en viss aura kring dem. Att är lite flyktigt. De människorna knyter band till andra människor, och har till slut en imponerande bekantskapskrets som sträcker sig väldigt långt, geografiskt sätt.
Men jag avundas de inte.
Det är något mer kring det hela att vara kvar på ett ställe. Jag sitter på en balkong nu, och solen går upp för en alldeles ny dag. Visst finns det ställen där man liksom fått sitt, och helst inte besöker igen. Ibland är man tvungen att besöka de. Det finns även ställen man gärna besöker igen, och varje gång man gör det har man förväntningar. Ibland lever händelserna upp till förväntningarna, andra gånger inte – men det spelar ingen roll. Man går på sina egna gator. Och likt en stockholmsförfattare, som Söderberg, kan man stundtals känna sig.
Varje plats har något speciellt. Jag sitter på en balkong, där en del har hänt i år. En del saker hände sommaren ifjol. Och andra saker hände sommaren året innan dess. Det finns ingenting som kan betyda mer för mig, än att vara på mina ställen. Att besöka en barndomsväns hem, där man har minnen från nästan varenda vecka man levt de senaste nio åren. Eller en säng man har sovit i, och pratat ända in på småtimmarna. Eller den där kullen, där man joggat, cyklat, åkt pulka, fikat och bara varit. Ja, det är många ställen i Uppsala jag bara varit.
Det gör mig lycklig att åka förbi ett område och peka och säga att där, där bor någon jag känner. Att där, där var det första gången jag kysste någon, eller där var det jag ägnade otaliga nätter åt att spela tv-spel. Eller där, där är ett ställe jag hade mina värsta stunder i livet. Och det är gult, och det är fult, men ändå en plats där jag samexisterat med de jag känner.
För när jag sitter här på balkongen där jag för några kvällar sedan hade ett trevligt samtal med min bästa vän, där jag för ett år sedan undrade över vad som skulle hända med mitt liv, för att några kvällar senare inte tänka på någonting alls, där jag för två år sedan umgicks med helt nya bekantskaper och för första gången fick äta kladdkaka med tjejen jag är upp över öronen förälskad i, då känner jag mig hel på sätt och vis. Inte som att cirkeln är sluten, för det hoppas jag aldrig någonsin sker, utan bara att cirkeln är mer utvidgad. Att mitt liv hoppar bakåt lite, så att fler får plats.
Och det är då jag älskar mitt Uppsala i dess kyliga morgonutstyrsel och fågelkvitter.
Skrevs den 25 juni 2010 klockan 1:27 e m · Kategori: Min dag
Du ser ut som en sliten alkis, sa far för några dagar sedan. Det tar jag som en komplimang.
Folk som är bra på att planera är lyckliga, och det känner jag av nu. Jag har inte planerat eventuella systeminköp, eller mat ens. Men vad spelar det för roll när man är en lirare av galaktiska proportioner? Eller, jag snor mat och några öl hemifrån. Kanske även fräscha kläder. Jag har ju kört på samma festutstyrsel fyra dagar i rad, och varenda dag haft förhoppningen att jag ska umgås med olika personer. Sedan insåg jag att jag inte har så många vänner, i alla fall inte så många vänner som är roliga. Men jag skäms inte, utan lever bara upp till pappas inledande citat.
Det är bra väder. Jag har lite pengar. Bruna skor. Cykel. Snart vänner. Och kanske kanske lite verklighetsförstärkande. Glad midsommar!
Skrevs den 24 juni 2010 klockan 2:37 f m · Kategori: Min dag, Tankar
Jag sitter för tillfället på golvet. Alkohol- och nikotinruset har sedan länge flytt min kropp, och tröttheten börjar komma sakta. Jag har inte sovit på 40 timmar, och det kan ju tyckas vara ganska alarmerande. Eller, det är väl ganska alarmerande.
Min sängkamrat sover sedan en och en halv timme, men jag har för mycket att tänka på. Jag vill äta köttbullar och potatismos, med en massa människor. Jag vill titta på fotboll, och bara samtala. Det var längesedan, jag fick samtala och skratta och skämta och lyssna i en och samma situation. Allting blev så allvarligt någonstans på vägen. Allting blev så betydelselöst någonstans på vägen.
Jag försökte titta på stjärnor idag. De ska ju finnas där uppe i himlen. Jag satta ölflaskan, den femte, till munnen och kisade hårt för att se något på den blåa natthimlen. Jag såg endast röken jag blåste ut. Allt var lönlöst. Men det beror väl så klart på vart man letar, för nog hade jag några stjärnor runtom mig som dansade på stenhällen – och det var inte en salut till dekadens, utan mer en fridsam företeelse, något oabstrakt i min dimma.
Jag funderar på att ge Madelene en kyss. Hon sover fridsamt. Ge henne en kyss som tack för en klar afton, som oavsett alkohol och nikotin aldrig släppte greppet. Kanske även för att hon nu är 18. Kanske för att hon är förbannat snygg i Partille-tischa och trosor. Kanske.
Skrevs den 13 juni 2010 klockan 1:55 f m · Kategori: Tankar
Är inte lika skoj som jag trodde tror jag. Det finns inte mer att göra, hur mycket man än försöker. Det är tråkigt. Förresten hostar jag som fan. Har huvudvärk på grund av den just nu. Heja afterlife!
Nyare inlägg »
