Det finns så mycket som jag tycker jag borde lära mig innan jag flyttar.
Typ hur man dammsuger huset, utan att behöva sparka dammsugaren rätt minst femton gånger. Eller hur man kokar potatis på ett bra och säkert sätt. Eller hur man ska komma ihåg att vattna blommorna. Eller hur man sköter hela projektet med en tvättstuga. Eller att laga mat. Betala räkningar. Sortera. Bädda.
För om jag inte lär mig allt det här, kommer folk få besöka en lägenhet i Darfurskick.
Efter inköpet av en iPhone 4, har det obligatoriska lekandet pågått i drygt 2-3 veckor. Det är nice.
Jag har laddat hem spel, och klarat ut de. Läst Batman-serier. Börjat läsa i ”The Adventures of Sherlock Holmes”. Surfat järnet. Kollat mitt banksaldo typ en miljon gånger. SMS:at otroligt onödiga SMS. Ringt många onödiga samtal. Kollat jättemycket youtube-videor. GPS-märkt positionerna av alla nationer, med Sebastian. Och pluggat körkortsteori. Och mailat. Och fotat. Och kollat gitarrgrejer.
Idag hittade jag en ny liten app, en vid namn ”Awesome Notes”. Förutom det lama namnet, så är resten rätt fränt. Jag har inte något användningsområde för programmet, men jag försöker hitta ett. Typ när universitetet kör igång… Eller resor. Vi får se. Det är i alla fall snyggt att titta på, och det är ju det som räknas egentligen. Det bör vara så. För man kan anteckna en massa saker, på ett enkelt sätt, med snygg bakgrund och sköna typsnitt. Det är mitt första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, åttonde och nionde intryck av programmet. Men skam den som ger sig, jag tror att mitt tjugonde intryck kanske hittar ett område där programmet kommer till hands. Den som lever får se. Tills dess, garvar jag åt/med GQ:s roliga bilder på Jason Schwartzman och Michael Cera.
Det är underligt hur jag, som vanlig person, har samma cykeldröm som Michael Cera, hollywoodkändis…
Jag är inte mycket för Gant normalt sätt. Eller ingenting alls egentligen. Förutom deras Rugger-linje, som trots lite H&M-tendenser kan ha vissa guldkorn, så är resten oftast sämre, senkopierade plagg som säljs för ett omotiverat pris.
Men det finns undantag, så klart. Som till exempels vårens crewneck.
Eller Gant by Michael Bastian’s damlinje. Alltså, den har ett bra undantag, för det mesta är ganska tråkigt. Men ett plagg, ett otroligt banalt plagg, drog till sig min blick ändå.
Shorts-dressen är underbart snygg.
Igår, när Sebastian och jag tog skydd från regnet i en busskur när vi gick på världens bäst tajmade promenad, uppenbarade sig något pekuliärt fantastiskt. I mörkret som slöt sig kring oss, lös våra ansikten upp, förvånade ansikten förbyttes till förväntantsfulla miner och tiden gick helt plötsligt dubbelt så sakta.
Nja, våra iPhone-skärmar lyste upp våra ansikten och vi fann DC Comics appen på App Store. Het chili, kyld glass – det var nice.
Jag klockar alltså ut från världen, för Batman Black & White stal mig just.
Fuck you, Marvel-appen!
Andra urvalsbajset; jag pluggar juridik i Uppsala till hösten
Tomt konto; jag har bekymmer med att betala räkningar och flyget hem från Rom
Teoribok; jag kör upp snart och det suger
Bidrag; jag har förhoppningsvis eget boende snart
Allt glider på rätt bra alltså! Nytt folk, nytt hem, ny betalningsanmärkning och nytt körkort (hoppas jag!). Som att göra lemonad på alla citroner Gud ger en!
Framtida Linköpingsbonde!
Igår såg jag Inception. Nedan följer några intryck därifrån:
a. Chris Nolan har en förkärlek till slickade frisyrer.
b. Om man kommer i tid får man räkna med att få typ 20 sena rumpor i ansiktet.
c. Hollywoodmenyn bör ha 3 läsk, för inte fan är den stora popcornen till för endast två människor.
d. Filmen är otroligt svår att återberätta.
e. Filmen är rätt så svår att fatta. Emellanåt.
f. Ja, man kommer i byxorna av specialeffekterna.
g. Jag hatar grottmongot på raden framför som gick på toa typ två gånger.
h. Det var gudskelov ingen som förklarade filmen medan den gick för en lätt retarderad vän/flickvän/förälder.
i. Manuset måste ha varit världens enigma.
j. Drömmar är ganska häftiga.
Så här intressant var filmen.. Nä, jag bara skoja.
Jag kan se vad folk har sökt på när de hittar hit. Av en ren slump såg jag att någon klickat in sig hit när denne sökt på ”guldfärgad insekt”. Det måste vara det mest intressanta liknelsen till mig. Jag är ju lite behagligt brun, och det kan ju guld också vara om man kisar lite. Kisar mycket kanske. Och insekt, det förstår jag också. Jag liknar en insekt lite. Jag har ett hårt yttre och ett mjukt inre. Eller så är jag dryg. Eller så är jag obetydlig. Jag kör på det första. En Fonzie, alltså.
Förresten måste jag tipsa om en helt sjukt rolig hemsida; http://27bslash6.com.
Nyss hemkommen från Berlin. Jag hade inte med mig min kamera, utan förlitade mig på en engångskamera. Och det faktum att Calori, Mia, Patrik och Frida tog typ 1000 bilder sammanlagt.
Jag har lite smått tänkt på boende här i Uppsala. Jag blir kvar här åtminstone en termin till, som juridikstudent (i brist på annat, eller för att finna mitt kall) i Uppsala. Känns lite väl greppbart för att jag ska gilla det, men jag antar att det är nyttigt.
Många människor har berättat för mig hur hemska Uppsalas juridikstudenter är, så jag antar att jag måste bli hemsk jag med. Typ tävla, plugga, våldta och plundra. Men jag är up for it.
Boende är en rätt så härlig grej att tänka på. Typ var man ska bo, och hur det kommer se ut. The Selby är min favorit när det gäller sådant, och om jag skulle vara en hippie, eller pop-konstnär så har jag hittat den perfekta inspirationsbilden. Eller så målar jag allt vitt. Kliniskt och nice. Så sticker även jag ut lite med min hudfärg. Det vore coolt.
Välkommen till regnbågslandet.
Man skulle kunna tro att jag fått sparken för till exempel dåligt beteende mot chefer, eller sexuella trakasserier mot vissa kollegor, eller för att jag tog en 7o minuter lång lunch på 45-minuterslunchen. Det skulle man kunna tro. Eller för att jag körde in i en vägg med en truck så väggen gick sönder. På riktigt. Eller för att jag råkade tappa en förpackning med medicinen som Michael Jackson dog av. Ja, det finns en del som helt enkelt skulle kunna kosta mig jobbet. Tur det att jag slutade idag.
Berlin i en vecka, på måndag, medan kollegorna får fortsätta göra sitt tråkiga arbete. Jag behöver bara skicka mitt kontonummer till chefen. 4 dagar. 3 lax. Funkar rätt bra.
Jag ska till Rom också, bokade det idag. Ska äta jättemycket pasta, jättemycket pizza, dricka jättemycket vin, och spy ofantliga mängder. Eller ta det lite lugnt. Vi får se vad jag är sugen på.
Jag kände mig otroligt vuxen, på min första arbetsplats, när jag sprang ner för trapporna, svettig, knappt färdigombytt och panikslaget försökte ringa Mattias. Jag lyckades till slut, och då hade han hunnit en bit redan, eftersom vi jobbar på samma område. Uppsala Business Park. Skitballt.
Jag hade faktiskt börjat skriva två stycken om vad jag gjort för enformiga saker idag, men insåg sekretessavtalet jag fick skriva på (badass!), och då kanske inte det är så smart att skriva saker här. Jag kanske är skyldig till försök att avslöja hemligheter. Max.
Efter min härliga fika med Mimmi, där vi avnjöt koffein, nikotin och transfetter – och lite fotboll, har jag ägnat min kväll åt telefon och The Selby. En riktigt bra jävla sida. Och jag hittade en mysig, värmande och glimten-i-ögonen-bild. Typ så man vill bo och ha det. Det insåg jag, när jag drömde mig bort i bristen på sommarljus, och med hatet mot min mobil färskt i minnet.
P.S. Jag har torra och spruckna läppar för första gången på evigheter. Shit.
