Arkiv för juli, 2008
Skrevs den 30 juli 2008 klockan 2:02 f m · Kategori: Film, Reaktioner, Recensioner, Tips
Som liten hade jag den bästaste av bra drömmar. Jag såg riktigt fram emot att få somna. Under den tid då de drömmarna pågick, struntade jag i att käbblas med syrran som jag på den tiden delade rum med. Drömmen hängde med hela dagen, det var mer en hjärnockupation. Jag dagdrömde, drömde, tänkte, och bara var den drömmen hela tiden.
Drömmens tid var när jag gick i tvåan på Kvarngärdesskolan. På lektionerna briljerade jag med min läskunnighet, mina korta superlätta fraser på engelska samt mina skickligheter i 100 decibelig sång. På rasterna umgicks jag med vänner, antingen agiterade jag bråk eller så gungade jag och sjöng Hakuna Matata. Agiterade kanske du tänkte? Men lugn, jag var en nobel agitator. With great power, comes great responsibility, sa en nu framliden, vis farbror. Jag utnyttjade min förmåga att starta bråk genom ett skevt seende, där jag alltid var den goda och de andra den onda. Ett exempel på hur min dröm alltid fanns i min skalle, och tro mig när jag säger att många av de spöade förtjänade det (på den tiden).
Min inspiration till drömmen var Batman. Dagligen byggde jag batman-gadgets och maskar på fritids med min goda vän Rodi och Alexander. Den häftiga riddaren, utklädd till en fladdermus. Han hade mask, coolt. Han hade ett eget emblem, coolt. Han hade batmobilen, coolt. Han hade mantel, coolt. Han fightades, coolt. Han var, och är, så mycket mer än den supertråkiga fikusfjanten Stålmannen. Det fanns ingen bättre förebild för en ung grabb som jag, som på den tiden trodde att han besatt superkrafter och odödlighet.
Nu ska jag berätta om den återkommande drömmen. Drömmen inleddes i min egen superhjältesgrotta. Min egna Alfred kommer ner (Michael Gough, så klart) med en kort brief om hur min skola har intagits av kriminella. Jag kommer inte ihåg vem som var bov i min dröm, och jag skulle ge mycket för att kunna minnas det. Precis som Batman kör jag till min skola i min egna bil, The Pourab mobile skulle jag vilja kalla den nu. Jag kör genom en tunnel från grottan (som är beläget under lägenheten jag bodde i) och kommer upp ur en lucka i skolgården. Precis som Val Kilmers Batman vill rädda den fagra Nicole Kidman, var mitt uppdrag att rädda någon också. Det var inte mina 3 bästa vänner jag hade i skolan, inte min älsklingslärare Lasse eller Edith, inte heller den tomteliknande (nu avlidne) träslöjdsläraren Erland. Den jag skulle rädda var även för mig en fager ungmö. Den så fagra tjejen, som alltid cirkulerade i mina tankar, den som jag i smyg tittade på under lektionerna och den som fick det att pirra så där mysigt i magen så fort man fick ögonkontakt. Hon, den flickan, den förälskelsen, var den jag skulle rädda, och på så sätt skulle jag vinna hennes hjärta. Om jag inte minns helt fel, tar jag också av mig masken och ger henne en blöt kyss. Precis som det ska vara. Den bästa drömmen som en kille någonsin kan ha.
Som en ren fotnot, och anledningen till den här bloggen, kan jag nämna att jag såg The Dark Knight idag. Den var väldigt bra, och jag tilldelar den 8.5/10. Heath Ledger är perfekt, och han klår nog Nicholsons rollprestation som rollen. Men inte med stor marginal, men det är ingen skam, då Nicholson är en otroligt bra skådis. Tyvärr övertygar inte Bale som Batman än, Batman i min dröm är och förblir Michael Keaton. I Dark Knight gör Bale, Caine, Oldman, Freeman, Eckhart, Ledger och Gyllenhaal otroligt bra insatser. Det ska de ha credds för, och det ska även Nolan ha, som gör en film i Burtonstil och inte i världsfjanten tillika superklåparen Joel Schumacher. Fuck you Schumacher (jag hatar honon SÅHÄÄÄÄR mycket)!
Nu ska jag sova. Efter denna film får jag förhoppningsvis samma dröm som den jag brukade ha för nio år sedan. Nu är det Katedral som ska räddas, min Batgrotta är i Årsta och ytterligare en förälskelse ska räddas! Vroom, nana-nana-nana-na-na Pourab!
Michael Caine i all ära, men Michael Gough kommer alltid vara Alfred Pennyworth för mig.
Skrevs den 26 juli 2008 klockan 12:30 e m · Kategori: Film, Recensioner, Tips
Efter att Matte införskaffat båden en HDTV och en HDMI-kabel, hyrde han Rambo. Den senaste installationen av serien som började med First Blood från 1982. John Rambo är ännu fåordigare nu, serfortfarande smått efterbliven ut och är fortfarande porträtterad av allas vår gangztahhskådis Sylvester Stallone. Han gillar säkert att kalla sig för Sylvester Stallion… Fåordigheten är ju inte så speciellt dock, då Sylvan är bäst när han håller käft!
För att undvika att vara dryg genom att hålla inne med vad jag tycker om Rambo, så säger jag det nu. Filmen är riktigt bra. Så, sagt, egentligen behöver du inte läsa mer. Stanna…. här. Precis där.
Rambo mejar ner några hundra soldater med maskingeväret!
Rambofilmen handlar återigen om John Rambo, som efter sitt liv i Vietnam nu bor i norra Thailand, nära Burma. I Burma sysslar militären med att söndra och härska. Inte så cool söndring och härskning dock, då de sysslar med folkmord och våldtäkter. Väldigt hemska scener visas, och jag kan nog tala för alla som sett denna film: Vi hatar burmaneser i uniform. Rambo transporterar in ett gäng kristna i landet som vill hjälpa folket, men de blir tillfångatagna och Rambo måste rädda de tillsammans med några legosoldater.
Filmen är 1 timme och 20 minuter. Perfekt längd. Som du säkert märkte i stycket ovan är Rambo långt ifrån utstående helt storymässigt. Storyn kunde varit skriven av en väldigt omogen sjuåring eller av mig. Men, vem fan bryr sig när det dör 2,59 personer i minuten. Man hinner aldrig tröttna på den, Rambo ränner runt och brutalt slaktar människor hur som helst. Han skjuter skallen av dig, skjuter en pil genom skallen på de, han sliter loss deras halsar och skjuter lite mer. Kroppsdelar flyger, inälvor rinner ur ut människor och folk bara fortsätter peppra med sin maskingevär. Helt jävla underbart!
Jag hade inga förväntningar på filmen förutom att det skulle vara action. Att den då bjuder på 80-talets action (den bästa actionen som nu inte längre görs på grund av alla mesar i Hollywood) är helt sjukt glädjande. Inte en minut går till spillo, det är röj hela tiden och det är ren och skär underhållning helt igenom. Dessutom var all slakt extra snyggt när det var så högupplöst! Den här rekommenderar jag till alla actiontokiga! Blod, svett och inälvor. Vad mer behöver man?
Rambo i full fart med att slita hals!
Skrevs den 26 juli 2008 klockan 11:50 f m · Kategori: Fotografering, Min dag
Bröllop i förrgår. Min morbror skulle gifta sig med sin kära dåvarande fästmö, och jag var en av de som jobbade hårt både innan och efter bröllopet med allting. Jag fick dock hjälp, väldigt bra och trevlig hjälp: Jim.
Jim fotade tillsammans med mig till en början, där vi körde upp kamera i ansiktet på folk och konverserade med andra. Jim fick senare i uppdrag att leka kameraman och filma ceremonin, och jag blev klädd i indiska saker. För första gången i mitt liv blev jag det. Jag har bilder, men de kommer ALDRIG upp på 1 000 000 år! Jim har sett mig i de, och det räcker, om någon ska se de ska det göras i person (utan risk för spridning). Så mycket skäms jag.
Fick i alla fall på mig lite mer klassiska paltor sen, även om jag blev indragen i ceremonin av en ytterst irriterande man trots att jag bara hade byxor och undertröja!
Efter lite kortspel var kvällen över för Jim och mig. Vi fick hjälpa till med städnigen med mera, och Jim var överraskande hjälpsam. Helt frivilligt hjälpte han till med städning fram tills kl 02:00! Jag fortsatte lite längre med bilresa med morsan, och var lagom död sedan.
Klockan 5:30.
Skrevs den 23 juli 2008 klockan 2:09 f m · Kategori: Fotografering, Min dag
Kvällen tillbringades med Jim. Vi åt glass med kriminellt god strössel och tjötade lite i hammocken. Efter att vi surfar lite Londongrejer och annat kuriosa på Macbooken, beslöt vi oss för kameralekar. Uppdraget var att skriva våra namn med lyktstolpens lampa. Mitt namn fungerade inte, då jag aldrig fick med hela namnet. För Jim gick det bättre, jag fick nöja mig med ett coolt P.
Skrevs den 22 juli 2008 klockan 3:22 f m · Kategori: Musik, Tips
Tittade igenom hur många gånger jag lyssnat på varje låt i mitt musikbibliotek, och kom då ”fram” till en topp 10 – bra låtar lyssnar man ju på heeela tiden!
10. Tranquilize – The Killers 100 spelningar
Låt från Killers senaste platta Sawdust. Väldigt bra låt, där Velvet Revolvers Lou Reed ackompanjerar Brandon, och låten är alltså helt underbar med både Brandons distinkta sköna stämma och Lous mörka röst.
09. Girl Inform Me – The Shins 102 spelningar
Låt från The Shins debutalbum Oh, Inverted World, vilket är deras bästa album. Väldigt svängig låt!
08. Leave the Bourbon on the Shelf – The Killers 104 spelningar
Den första (men sist släppta) låten i The Killers mordtrilogi. Låten finns med på Sawdust-plattan och handlar då om tiden innan mordet på Jennifer (Jenny). Mycket känsla i låten.
07. Know Your Onion – The Shins 105 spelningar
Från Oh, Inverted World och är lika svängig som alla andra topplåtar av The Shins!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
06. Sam’s Town (Abbey Road Version) – The Killers 106 spelningar
En version av Sam’s Town som spelades in Brandon Flowers för tv-programmet Live from Abbey Road. Gitarrerna är utbytta mot piano, och trummorna kommer inte förrän sent i låten. Lika bra som orginalet, snäppet vassare tycker jag – men det finns även de som gillar den första.
05. America – Razorlight 108 spelningar
Överraskande av finna den här här, då jag hellre bytt ut denna mot In the Morning eller Before I Fall to Pieces. I alla fall, första singeln från Razorlights senaste platta. Gitarrkompet fastnar verkligen!
04. Angel – Matt Nathanson 119 spelningar
Väldigt känslofullt sjungen och underbar låt av Matt Nathanson. Enda tråkiga är att den är så kort!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
03. Caring is Creepy – The Shins 125 spelningar
En av två låtar från Garden State av The Shins, tillika en grym låt. Helt enkelt.
02. New Slang – The Shins 180 spelningar
The Shins bästa låt, med i Garden State och Scrubs. Precis som Natalie Portman säger tycker jag: ”This song will change your life”. Kärlek!
01. Romeo and Juliet – The Killers 208 spelningar
Egentligen en Dire Straits-låt, som Mark Knopfler skrev efter att ett långvarigt förhållande tog slut. The Killers cover är dock så mycket bättre än det superba orginalet. Inspelad under Live from Abbey Road-inspelningen, med på Sawdust-skivan och verkligen verkligen 100% älskad!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Undrar hur många av mina favoritlåtar som delas av andra?
Skrevs den 21 juli 2008 klockan 12:34 e m · Kategori: Fotografering, Tips
När jag tittade igenom Daily Deviations på DeviantArt fann jag en väldigt fin modebild av en kille som kallar sig Skeev. Hans riktiga namn är Chris A, och han kommer från Polen. När jag tittade igenom hans galleri fascinerades jag av hur klara hans motiv var även om han fotade i motljus, det kräver mycket kunskap om exponeringsinställningar!
Så, ta en titt på: http://skeev.deviantart.com/gallery/ och fascineras av hans foton!
Skrevs den 20 juli 2008 klockan 8:13 e m · Kategori: London
Sådär såg det ut på pappas skärm för 10 minuter sedan. Det var precis efter han bokat biljetter åt mig och Matte för att åka till London! Första Augusti försvinner vi till britternas förlovade land, och återvänder den femte. Bor gör vi hos en snäll gammal tant som jag känner. Vi hade inte så mycket val heller, då hon insisterade på att vi bor hos henne. Jag är inte tillåten att vistas i London utan att bo hos henne, enligt henne. Fast, det är bara bra. God frukost, och säkert tak över huvudet! Jag är taggad! Mitt hår var taggat när jag såg bekräftelsen!
Skrevs den 20 juli 2008 klockan 2:13 e m · Kategori: London, Min dag, Reaktioner
Oh meh fuggin god where teh fogg am I?
I mitt dagliga slösurfande kring London med pappa, fann vi en tunnelbanekarta över London. Enkel och logisk tyckte han. Men, det är de inte. Det är som gjort för att en gravt efterbliven människa som jag ska lyckas åka fel. Kanske hamnas i de ökända svartingområdena, eller varför inte i de tråkiga områden. Men, med en bra resepartner, som har koll, så kommer det gå bra för mig.
Han kommer se till att jag inte fuckar bort mig. Det enda sugiga vore ju om jag tappade bort karln…. Fast, det vore kanske bra att gå lite vilse. Kan jag snacka lite engelska och göra den bättre, så man kan få både en och två damer att snubbla för en när man bara tala engelska. Självklart ska det även upplevas lite Londonkultur: skrik, spring och skratt. Alltså, leva normalt.
Någon som tycker kartan verkar lätttolkad? Tänk på att min far påpekade att de flesta stationer har olika våningar för olika färdriktningar. Enda stationen jag kan se fram emot är såklart King’s Cross, av självklara anledningar.
Skrevs den 20 juli 2008 klockan 1:34 f m · Kategori: Film, Recensioner
Will Smith, mannen från den aningen bortglömda men ändock magnifika tv-serien Fresh Prince of Bel-Air, innehar huvudrollen i den nya filmen Hancock. Den filmen beslöt jag och mina vänner för att se ikväll, och den överträffade mina förväntningar – rejält. Visst, Will Smith är en helt tokbra skådis – många tycker tvärtemot men jag säger bara: Han är svart, han är cool och han är glad. Allt som krävs oftast, Darin skulle till exempel vara min husgud bara han skulle bli cool och svart.
Hancock handlar om en superhjälte på dekis, han är starkt hatad av folket och försöker inte bättre på det. Nån kille spelad av Jason Bateman (Arrested Development, The Ex, Juno) jobbar som PR-snubbe, och försöker hjälpa Hancock. Var redo på många skratt, häftiga actionscener och lite sentimental utfyllnad. Bara Will Smith är en anledning till att se filmen, och den som hävdar emot mitt påstående om att han är så bra kan vänta sig ett The Pursuit of Happiness-fodral i nyllet! Så, Hancock rekommenderas. Swoooosh!
P.S. Om du ändå inte är övertygad kan jag säga at Charlize Theron är med. Med urringning. RAAAWR!
Skrevs den 19 juli 2008 klockan 3:24 e m · Kategori: Mat, Tips
Cheeseburgaren är världens bästa hamburgare. Den är perfekt vill jag våga mig påstå. Brödet, som alltid är perfekt halvlent och ibland lite härligt flottigt. Köttet, som på sedvanligt McDonalds manér alltid är ätligt, till skillnad från till exempels Sibyllas kött som jag inte ens skulle låta hundar äta. Folk kan säga att Max är bäst, 100% svenskt ni vet, men det skiter jag fullständigt i. Sen när är svenskt kött det godaste? Aldrig. Jag äter McDonalds kött som i min mening är det enda kött man kan äta med potatis. Om man vill.
Osten är perfekt den med. Satt på snedden, så att det sticker ut lite på sidorn. Ser väldigt sexigt ut, som en fin böna med röd avslöjande klänning. Ketchupen är grädde på moset, eller, mitt egna myntade utryck: ketchupen på cheeseburgaren.
Cheeseburgaren är också bra bakismat. Jag säger inte bästa längre, då fjantskallarna på McDonalds HQ höjt priset med två kronor. Försök göra matten: Hur många burgare får du på 100 kr? Det tog min testperson Gabriel hela 1 minut att komma fram till det, nykter. Det är tortyr.
Men, summan är en helt perfekt hamburgare ändå. Köp, och njut!
Nyare inlägg »
