Arkiv för juli, 2008
Skrevs den 19 juli 2008 klockan 2:11 f m · Kategori: Min dag, Tv
Liv utan sömn är faktiskt obeskrivligt sköntsämst. Jag är lite smått berusad jämt känns det som, men hjärnan är halv paj och jag har stor lust att köra upp en penna i näsan på grund av alla stavfel. Det är helt otroligt vad dåligt jag stavar, det tog tre försök att få otroligt rättstavat.
De 3 dygn som jag har varit utan sömn (egentligen sov jag faktiskt ett par timmar i natt) har jag tagit många observationer under nätterna. De timmarna då alla sover, de timmarna då alla drömmer om mig, ja, de timmarna sitter/ligger jag i mitt rum och stirrar upp i taket och tänker eller tittar på tv. Tv:n är en av mina kärlekar, precis som Sune älskar en QP Cheese (från Sunes kärlekar). Jag glor på det mesta, jag har åsikter om det mesta och jag kan bara inte sluta titta. Serier som jag älskar ser jag på datorn och på tv. Flera gånger. Serier som jag ogillar ser jag på tv, flera gånger. Serier som jag avskyr ser jag ibland. Jag tittar faktiskt alltid klart på saker, även filmer som suger, till exempel har jag sett hela Evil Aliens, hela City of Angels, hela Mean Girls och hela Final Fantasy-filmen. Jag tittar ibland på usla serier som Son of the Beach, Judge Trudy, Lost, Law and Order: SVU, Våra Bästa År, Sabrina Tonårshäxan (när det går) och Nanny (som inte är så usel). Jag tittar ofta på Oprah och Rachel Ray. Jag tittar på Extreme Home Makeover, Jay Leno, Conan O’Brien och Scrubs. Ja, ni förstår, jag slukar allt.
Men, det betyder inte att jag gillar saker för att jag tittar på det, och det har ni nog fattat. Mina favoriter tar jag någon annan gång, denna blogg ska handla om mitt hat mot marknätets kanalers sändningar efter midnatt. De suger. Just nu sitter jag här, och är inte så trött. Mina val på tv är Sändningar från SVT24, Fab 5, Lättlagat, Judys Domstol, Ali G in da USA och Windfall. Varför ska det vara så svårt att sända de sitcoms som går under terminerna? Det är skittråkigt att sitta i samma rum i 8 timmar, men att då behöva se på Lättlagat gör det inte så mycket bättre. TV6 som höjt sig i mina ögon från en urusel kanal till en helt okej, sjunker tyvärr till usel under natten. Och varför kan inte Lost självdö? Och House kanske kunde byta producent och manusförfattare..
Jag har även kommit fram till att Jay Lenos program är 66% tråkigt. Efter hans monolog (som sällan är mer än lite ha-ha:ig) har han ibland ett roligt inslag. Sedan kommer hans kändisar, även om världens roligaste kändis kommer är det tråkigt. Jay Leno kan inte göra intressanta snack med folk på tv. Han kan inte. Det går liksom bara inte. Conan O’Brien däremot, den okrönte kungen, hans program är 100% bäst. Tur att Leno går i pension nästa år, och Conan tar över hans program. Conans program tas över av Jimmy Fallon, han är kul.
Nej, idag ska jag inte ge tv-kanalerna mig som tittare denna usla tv-kväll. Jag pekar finger åt tv:n och kommer om några minuter gå till sängs. Jag hoppas på att kunna sova inatt. Om inte, så kommer det nog ett till blogginlägg efter detta där jag kommer ömka mig själv.. mer.
Så här ser det ut klockan 4 på morgonen. Suger att se den tiden.
Skrevs den 18 juli 2008 klockan 4:12 e m · Kategori: Fotografering, Tips
Photoshop Disasters, http://www.photoshopdisasters.com, är en sida som listar alla misstag som art designers gör i Photoshop. Bilderna är allt ifrån mäklarbilder till modellfoton. Head över dit, och se hur usla vissa kan vara i Photoshop. Och hur petig bloggaren är i bilderna han granskar!
Skrevs den 17 juli 2008 klockan 11:15 e m · Kategori: Musik, Recensioner, Tips
Att köpa sin musik är helt orgasmiskt jämfört med att ladda hem. Visst, jag blir helt luspank, men hellre spenderar jag pengarna på musik än godis!
Nu ska jag inte leka moraltant här, utan berätta lite om mitt senaste köp. Mitt senaste köp är egentligen inte mitt senaste köp, utan det är mitt senaste köp, näst-senaste och näst-näst-senaste. Men allt skedde inom en tidsradie på 12 timmar.
Jag har satt sprätt på 200 kronor på 12 h. Vad får man för de slantarna i en musikbutik, så som Rocks? Typ en halvdan skiva (de skivor med bara bra låtar äger jag typ…) eller en handfull singlar. iTunes Store tar 9 kronor per låt. Jag köpte låten New Slang i våras för 9 kronor. Jag har lyssnat på den cirka 200 gånger på datorn (räknar alltså INTE bilstereon). Låten är 4 minuter lång, alltså har jag lyssnat på New Slang totalt 600 minuter (10 timmar). 9 kronor / 600 minuter ger ett snittpris 1,5 öre per minut. Det är jävligt billigt för media, och det blir bara billigare för var gång jag lyssnar på låten.
Hur som helst, ”senaste” köpet fick jag med lite Shout Out Louds, Beirut, The Shins, Matt Nathanson, Tenacious D, The Postal Service, Death Cab for Cutie, Midlake, Peter Bjorn and John och The Good, the Bad and the Queen. 21 låtar, för 189 kronor. Billigt billigt, som de där jävla gröna snorkusetomtarna säger på teve. Många favoriter, hade gärna lagt upp den bästa (We will be silhouttes av The Shins och Such Great Heights av The Postal Service), men här hoppar iTunes stora nackdel in med sitt DRM from hell som gör att jag inte kan sprida låtarna. Än. Jag bjuder istället på The Shins låt Australia, en tokigt bra låt som man bara måste älska. The Shins, som gjort superlåtar som New Slang och Phantom Limb. De äger; bevis: Natalie Portman säger i Garden State att New Slang kommer att förändra Zach Braffs figurs liv. Att höra den är som att se Natalie Portman komma emot en, schvung i brallan helt enkelt!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Skrevs den 17 juli 2008 klockan 1:36 f m · Kategori: Musik, Prylar
Alla har en. Vare sig de vet eller inte, så har alla en drömgitarr. Det spelar inte någon roll om man är tondöv, idiot, afrikan eller Robert Wells, man har alltid en vacker gura som finns där i ens drömmar. Man vill röra vid den, smeka halsen och dra fingrarna över strängarna nära stallet. Man föreställer ibland att andra, mindre snygga och mindre bra gitarrer är den gitarren man drömmer om. Man kommenterar gärna de flesta gitarrer, där vitsorden alltid uttalas först efter man jämfört gitarren med den i ens drömmar.
Jag har en gitarr som jag drömmer om. Den är kurvig. Den har en lång, smal hals. Ljudhålet är lite tight, men inbjudande (okej, det räcker). Jag älskar att fingra på den (okej, nu slutar jag, jag lovar). Det är en Fender, vilket inte gör saken sämre. Visst, min nuvarande är en liten kändis, av det spanska demonmärket Rodriguez. Men ärligt talat, hur många brudar får man på fall när man säger:”Tja, jag har en Rodriguez, ska vi gå någonstans?”. Inget jag sagt än i mitt liv. Dels för att jag väntar på min Fender, dels för att en sådan pickup-line sparas till en riktig bystig pangbrud.
Min drömgitarr är inte vilken gitarr som helst. Inte vilken Fender som helst heller. Det är en Fender Sonoran SCE California Series Lake Placid Blue. Jag älskar långa namn på saker, känns som en enorm penisförlängare, som imponerar på små tösar vilken dag som helst. Yes! Den är blå också. Jag drömmer alltid om nätterna om den. Den kommer in någonstans mellan drömmen om Jessica Alba (egentligen är det Natalie Portman som gäller för mig, men henne sparar jag till mina dagdrömmar) och drömmen om en stor skål med den underbara dulche de leche-glassen med Crispyströssel (choklad fungerar med allt). Jag drömmer om att jag sitter där med goda vänner på stranden, jag har en förbannat snygg hatt och en Fender Sonoran SCE California Series Lake Placid Blue (RAWR) i händerna. Jag lirar lite svängiga låtar som Siste Mohikanen och andra som jag sjöng på lekis.
30:e September väntar jag mig min Fender Sonoran SCE California Series Lake Placid Blue. Jag längtar som bara den!
Skrevs den 16 juli 2008 klockan 2:13 f m · Kategori: Bloggen
Jag bloggade i ett år på blogg.se; pourab.blogg.se. Det är ett personligt rekord som jag är väldigt stolt över. Ett år. Smaka på det. Det är länge, mycket längre än vad jag trodde att bloggen skulle hålla. Men så den första juni, 2008, en vecka innan bloggens ettårsdag, startade jag mitt projekt; pourab.se. Bloggen lades på is då jag helt enkelt trodde att jag inte behövde en blogg, dessutom hade jag tröttnat. Men lite klyschight kan jag påpeka att man vet inte hur mycket man gillar något förrän man ”förlorat” det. Jag saknar att skriva, jag saknar att lufta min känslor, jag saknar att tycka och jag saknar den sköna känslan i att skriva.
Så jag är tillbaka med bloggen här; blogg.pourab.se. Orden har bara flyttats om. Jag kommer att blogga om fotografi, musik, skola, liv, mat, film, ja allt möjligt faktiskt. Nästan lättare att säga vad jag inte ska blogga om (läs:politik). Kommentera gärna, tro’t eller ej, men det är faktiskt kul att få en kommentar. Lite mer läsning, och lite mer skrivande (svaren).
Jag tänker låta alla läsare följa mig i min kamp mot hälsan, hur jag successivt tar livet av mig genom att äta skit samt bjuda in er till tomrummet som är min skalle. Psst, ja, jag menar att jag är korkad (och nörd).
Jahopp, sovdags nu – åh vad jag är uppspelt över denna blogg!
Så här mycket idioter är undertecknad och hans vänner. Dela mina åsikter. Snälla?
« Tidigare inlägg
