Fritidssysselsättningar: Försöka stava til fritidssysselsättning, plocka upp gitarren bara för att sedan slänga tillbaka den, sitta vid bord, lära mig en massa fysik.

Vad jag inte gör: Ens försöker ta en bild som inte ser ut som Bert Karlssons vackra anlete, musik vad är det?, andas frisk luft, träffar mina vänner, bäddar sängen.

Det sista är något som mamma säkert skulle tvingat mig skriva, om hon fortfarande vore vaken. Jag är väldigt medveten om hur alla har det, och jag är ännu mer medveten om hur mycket jag tycker synd om mig själv. Otroligt patetiskt, men jag antar att alla har rätt att göra det. Att tycka synd om sig själv. För det gör jag. Jag tycker väldigt synd om mig. Jag löser fysikproblem och tänker för mig själv: ”Jag jobbar arslet av mig här, och inte fan kammar jag hem några coolhetspoäng”. 

På filmer är det alltid de tuffa mc-killarna med svarta läderjackor och brylkräm som får jäntorna att strippa runt deras ben. Har jag tur och lite hundgodis får mitt ben en lycklig stund av en sådan där underdimensionerad chihuaha. Men tyvärr har jag inte läderjacka, brylkräm eller en mc – så jag väntar på tiden då Fonzie är en fena på fysik och jag med mina fysikkunskaper kan plocka upp en och en annan tandpetarbimbo från Guatemala. Det förtjänar faktiskt nördar.

Ja, jag lovar er läsare detta. Dagen kommer då Stephen Hakwings rullstolssex faktiskt kommer vara sex i en rullstol, och inte med en. Dagen kommer då äckliga bloggarsvin, som på säkert avstånd från handikappade genier smädar de, kommer att doppas i choklad och dumpas i Tjockholmen för att slickas till döds. Just nu hoppas jag att detta blogginlägg inte indexeras av Goggles spindel, för då jävlar kommer det se knäppt ut med ”Pourab Paul: rullstolssex, bloggarsvin, handikappade genier, tandpetarbimbo, patetisk”. En jävligt bra beskrivning på mig!

Och värt att onämnas måste ju vara den härliga natten som är pissgul på ett fint sätt. Jag vet inte om det regnar, eller om det är dimma, eller om det är föroreningar. Eller, kanske alla tre på samma gång. Sweet mango! Härligt utsikt från mitt fönster. Skulle gärna beskriva den om jag planerade bloggläsarmord. Men, det gör jag inte. Än. Det enda som bör nämnas är kanske den ensamma mannen som sitter och tittar på något monotont klockan 01:20, vilket bara kan vara hårdporr. Vilken snusk. Inte undra på att hans barn föddes som puckon om han kör med ångvältarmetoden i sovrummet. Men, så får man ju inte säga. Och som tur är kan jag inte radera något som jag redan skrivit. Vet inte om det är min lättsamma attityd till livet (nope), eller kanske det att jag faktiskt bara ångrar mina sena blogginlägg först efter att jag sovit på saken eller kanske det att jag helt enkelt hoppas att idioten över gatan läser min jävla blogg så att han får bukt på de där jävla gaphalsarna som gör livet otroligt surt för mig på sommaren, i världen och oftast på bussen.

Hur som helst timmer, håll hårt i kjolen om en sisådär evighet då jag och mina nördkompanjoner vänder upp och ner på hela systemet och solovårar oss. På så sätt får vi pengar, och en hel dröm med nördavkomma. Great Success, för att citera min dvd-spelare.