Arkiv för januari, 2009
Skrevs den 18 januari 2009 klockan 7:38 e m · Kategori: Musik
James Mercer. Gud, smaka på efternamnet bara. Mörserr! Det är så jag uttalar det, och det kittlar till i tungan varenda gång. Han är min youtubeförströelse, min stora idol som jag önskar skulle hänga på väggen och den jag allra mest vill efterapa om jag skriver. Eller om jag klär mig, vilket jag gör ganska ofta.
ÅÅÅÅH! Jag ska nu sätta in alla redskap som finns för att stoppa min vilja nu. Alla hjärnceller ska kopplas in, vissa nervtrådar ska blockeras och jag ska ha hammaren till hands. Jag ska undvika att börja varenda stycke i samma stil som denna helt enkelt. För det är verkligen så jag känner. Det finns så mycket bra med honom, James… Hans ansiktshår!!! Ja, det är tre utropstecken! Jag vill ha sånt ansiktshår om jag nu skulle få för mig att odla sånt, vilket jag kanske gör. Slutspelsskägg, det måste vara någon sportturnering på gång eller hur?
James skjortor är alltid underbara. Ingen person bär äldre-män-skjortor på ett lika ungdomligt och sexigt sätt som han. De bara sitter där, på James. Instoppade dessutom, fy fan, o-instoppade skjortor är så jävla emo. Så tycker han, så tycker jag. Så det är med mycket skam i kroppen jag ändå envisas med att ha skjortan utanför byxorna. Och byxorna! Underbart snygga kostymbrallor, de bruna är de snyggaste. Och fantastiska skor. Enkla, fantastiska, stiliga skor.
Sedan står han där. Som den James Mercer han är, med sin gitarr. Ibland en akustisk, men oftast med sin gula sunburst Gibson Les Paul, från 1978. Den är underbart sexig, och han spelar sina låtar så läckert.
Och även om han är min stora man crush, så är det inte klädseln eller utseendet som får det att pirra i tjongen. Det är hans musik. Frontmannen i The Shins är han, och hans texter är nog på det sätt Gud skulle skriva Bibeln. Helt oförståelig om man inte var smart nog. Jag tar mig rättigheten att säga så, för texterna är verkligen för intelligenta för att vara skrivna av en kille från Portland, USA. Och med låtar som New Slang, Australie, A Comet Appears, Gone for Good, Caring is Creepy, Pink Bullets, Young Pilgrims, Sleeping Lessons, Phantom Limb, Spilt Needles, Turn On Me, Saint Simon, Red Rabbits, They’ll Soon Discover med många fler så är han nog perfektion. Den absolut bästa låtskrivare som jag snubblat över, men aldrig på tyvärr, och jag kommer älska hans texter för evigt. En mer intelligent låtskrivare, rimmare, poet, har jag aldrig haft nöjet att läsa och lyssna till. Hans fantastiska röst som ALDRIG blir fel är fantastisk. Han underbara musikaliska ådra, som han ofta använder med sitt lallande, hans otroliga melodier och den allmäna lekfulla känslan i hans låtar.
James Mercer är kungen av pop. Indiepop. Och han är ohotad där uppe på toppen, och han vet inte ens om att han är där. Vilket gör honon än mer fantastisk.
Jag skulle dö lycklig om jag fick träffa honom. James…
Bara Gud kan göra en cover av Neil Youngs Harvest, och få den att låta bättre än originalet.
Skrevs den 18 januari 2009 klockan 1:13 f m · Kategori: Min dag, Tankar
jag förstår din rädsla.
Skrevs den 13 januari 2009 klockan 11:43 e m · Kategori: Humor
Jag måste verkligen börja se efter vad jag skriver när jag använder tangentbord. Min hastighet funkar tyvärr inte alltid på google.se, utan det blir google.es – den spanska inkarnationen av google istället för den svenska alltså. Inte undra på att alla resultat av min crystal water-googling var på spanska. Jag var ett stort frågetecken ett tag!
Skrevs den 11 januari 2009 klockan 9:16 e m · Kategori: Reaktioner, Tv
Efter väldigt mycket tänkande över en lång tid kom jag fram till att den där coola serien om Sidney och Nigel där de letar skatter hette Kultjägarna. Efter lite mer detektivarbete fann jag det engelska namnet, orginaltiteln, ‘Relic Hunter’. Producerades i 3 år, så antagligen finns det 3 säsonger.
http://www.imdb.com/title/tt0207919/
Jag måste få lite pengar först, sedan beställer jag nog hela serien. Mumma!
Skrevs den 10 januari 2009 klockan 5:15 e m · Kategori: Min dag, Reaktioner
Jag lyssnar på min favoritspellista och skriver en uppsats. Något är dock fel, jag fnittrar av lycka inombords..?
Skrevs den 6 januari 2009 klockan 4:02 e m · Kategori: Tankar
Vad händer när man satt sitt sista stolpskott. När man för sista gången gått och lagt sig trött? När man för allra sista gången tagit en bildlig kalldusch? När en Carl-ness väcks, eller Pourab-ness i detta fall. När man tar ormen om halsen/kroppen/svansen och likt min Supermorfar spelar brännboll med den, när man låter Olivia Newton-Johns ord ‘you better shape up’ sjunka in. När man har någon som man vill imponera på, göra stolt. När man vill vara stolt över sig själv. När man helt enkelt plockat fram staken igen och gett sig fan på att aldrig ha stubb igen. Man mår bra, är ett enkelt svar på frågan.
Jag har redan, i små kvantiter, börjat träna. McDonalds är en plats jag från och med nu ska försöka ha nostalgiska minnen från, inte bakisminnen (gårdagsminnen). Skön tanke va? Jag ska börja äta två mackor till frukost, samt ett kokt ägg. Jag ska aldrig lämna sängen obäddad. Jag ska aldrig liggar kvar längre än 10 minuter i sängen. Jag ska göra så mycket jag kan av mina läxor samma dag jag får dem. Jag ska klippa tv-sladden. Jag ska spela en sorts gitarr som kommer ge mig fingervärk. Jag ska visa uppskattning till människorna runt omkring mig bättre. Jag ska sluta sova med mobilen bredvid örat (ja, mamma, jag lyssnar på dig). Jag ska sätta upp min dator i ett annat rum. Jag ska skaffa en stereo. Jag ska sluta slösa energi. Jag ska endast supa vitt. Jag ska ha 0 % frånvaro denna termin. Jag ska ha betyg som kan fixa mig ett mindre u-land. Jag vill återigen ha världen för mina fötter, inte soptippen.
Hängde du med genom listan? Det kan ta tid att komma igenom den, men den tog ännu längre tid att komma fram till. Jag har ju sagt sånt här förr, och sagt att jag sagt sånt här förr, men dessa mål förefaller mig väldigt enkla och realistiska. Jag tänkte även börja skriva lite mer. För det förbannat roligt. Inga löften om kameran dock. Jag gör det jag känner för, och genom åren har jag känt för mycket.
Men 2008 slutade fantastiskt, och började fantastiskt. En sådan här bra start har jag aldrig haft, och jag ska göra det jag kan göra för att även sluta detta år på topp.
Skrevs den 6 januari 2009 klockan 3:55 e m · Kategori: Film, Recensioner
Fan vad många filmer jag har hunnit beta av under detta jullov. Två tjog timmar, minst, but I regret nothing!
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Det är alltid skönt att se en film då och då som har ståfräsframkallande effekter, men ändå suger i övrigt. Ganska kasst arbete bakom manus, och skådespelarinstatserna fick min lever att skrumpna ännu mer, men effekterna var en sådan fröjd att jag fnittrade som en liten japansk skolflicka där i sängen.
Elf
Will Ferrel som en tomtenisse. Inte världens bästa story, men filmen var ändå så underhållande att jag skiter i storyn. James Caan och sockersöta Zoey Deschanel (stavning) höjer filmen, samtidigt som Will Ferrell bara är så urbota rolig.
Garden State
Natalie Portman som säger att The Shins ‘will change your life’. 2004:s bästa film. Tokbra manus, fantastiska skådespelare (Portman, Braff, Saarsgard och Holm) och fantastiskt soundtrack!
Nu är det jul – igen 2
Värmande julfilm med vår favorit Tim Allen som suger som skådis, men har ett fantastiskt härligt utseende. Värmer gör filmen, och det är väl det som är det viktiga i en sådan här barnfilm?
Tomten är far till alla barnen
Den bästa svenska filmen säger inte så mycket. Men filmen lockar till fniss, tokgarv och hysteriska skrattkramper. Skådespelarna gör även de ett fantastisk insats!
Young People Fucking
Ganska rolig independent-film. Varken mer eller mindre.
Son of Rambow
En fantastisk film om unga Will vars inte helt fulltaliga familj är med i Plymouthbröderna, vilket betyder att Will inte får se på tv. En smygtitt på den första Rambofilmen, First Blood, förändrar dock killens liv. Härlig film med förvånansvärt bra barnskådisinstatser.
Step Brothers
Hysterisk Will Ferrell-film!
The Incredible Hulk
100 gånger bättre än förra filmen med supersopan Bana. Nu är det Norton, och filmen rockar brallorna av en. Effekterna. Wawa-weewee!
Planet Terror
B-film, vilket i Rodriguez fall blir en stor komplimang. Klart underhållande splatterfilm.
O Brother, Where Art Thou?
Skräckbra Coenfilm med Clooney. Många skratt, underbart soundtrack och härlig filmning.
Yes man
Jim Carrey är back.
Zack and Miri makes a porno
Rolig film i sedvanlig Smithanda. Jag gillade, Madelene gillade!
Eden Lake
Bläh
You, me and Dupree
Sjukt rolig komedi! Jag skratta hela tiden!
The Mummy: The Tomb of the Dragon Emperor
Kass film, men ändå underhållande. Dels för Brendan Fraser dels för effekterna!
Det finns några till, som jag nu inte kommer på. Vissa var bra, andra så superkassa att de hade Affleck i huvudrollen…. Listor, vi mänskor gillart tydligen…
