Arkiv för mars, 2009
Skrevs den 29 mars 2009 klockan 10:47 e m · Kategori: Reaktioner, Tankar
Jag har upprört berättat för vänner och syster om en artikel på aftonbladet.se (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4768994.ab). Jag berätta om den där kvinnan, som vägrade gifta sig med en viss man, som då beslöt att kasta svavelsyra på henne. Hon blev blind, och fick massor av ärr efter omfattande ingrepp.
Jävligt tråkigt. Verkligen, jag kommer aldrig förstå hur det är att vara blind, hoppas jag, och hur det måste kännas att få hela ens ansikte förstört. Jag känner för henne med nästan hela mitt hjärta. Det är en väldigt tragisk historia, och killen som kastade förtjänar ett hårt straff.
Men, det finns gränser. Vad fan, vi är människor – är det inte lite väl förlegat att köra öga för öga? Mannens straff är nämligen att den blinda kvinnan ska få droppa syra i hans ögon. Pia tycker det är rätt åt han, what goes around comes around. Men jag kan bara inte se det. Jag skrev att jag kände för henne med nästan hela mitt hjärta, 90% av hjärtat. Jag kan dock inte se henne som det offer hon egentligen är, när hon talar om hämnd. Det mannen gjorde var ofattbart brutalt. Men att hon ska vara lika hemsk och göra honom blind? Efter att han bett att åtminstone få behålla sitt ena öga.
Jag vet att jag säkert skulle vilja hämnas på mannen. Och jag skulle nog vara glad över att veta att Sveriges lag skulle hindra mig från det. För nog fan är hon nästan lika hemsk som han var, det mansvinet. Det känns bara som att sjunka till hans nivå är minst lika hemskt som hans dåd, nu är det ju han som är offret. Tänk att veta att man blir blind om några veckor…
Jävla underutvecklade mänskor. Speciellt killen, men även tjejen.
Skrevs den 29 mars 2009 klockan 10:03 e m · Kategori: Recensioner, Tv
Har tittat lite på säsong ett av Mad Men. Effektivare cigarettreklam har jag aldrig stött på, och jag är mer än redigt sugen på att röka en sån där Lucky Strike. Som Henry. Och som Don Draper.
Tv-serien är jävligt bra. Den utspelar sig i 50-talets New York, där huvudpersonen Don Draper är en Ad Man på en stor firma. Don Draper anses vara bäst inom reklambranschen, och uppdraget i avsnitt ett består av att komma på en slogan till Lucky Strike. ”It’s toasted”.
Jon Hamm spelar Don Draper, sockersöta January Jones spelar hans fru, och Midge Daniels spelar hans älskarinna. Vi får även följa Elizabeth Moss’ figur Peggy, en bondtjej som känner sig lite vilsen bland männens knullvilja i New York.
Alla skådespelare är bajsbra, och jag måste säga att serien fångar det fina 50-talet ganska fint. Jag vill också gå i kostym. Med rock. Med hatt. Med ett glas whiskey i handen, och så klart en Lucky Strike. Ah. Underbar tv-serie.
Don tänker.
Skrevs den 25 mars 2009 klockan 9:52 e m · Kategori: Bloggen
Jag skriver detta inlägg endast för att kunna slippa bilden på Paris Hilton så fort jag besöker min egen sida. Det var ett sjukt dåligt drag att dra in den… minst sagt störda bilden. Fy fan.
Skrevs den 24 mars 2009 klockan 11:10 f m · Kategori: Min dag
Jag vaknade nyss. Tog en titt på klockan, 10.00. Alltså, jag börjar om 5 minuter. Helvete.
Normal mänska hade kanske försökt ta sig ner till lektionen ändå, och vara typ 40 minuter sen, den är ju ändå 90 min lång. Men inte jag. Jag har tyvärr varit sen de senaste tre lektionerna, och jag vågar helt enkelt inte gå till lektionen idag. Birgitta Hellman skrämmer livet ur mig. Inte på det sätt att hon kommer döda mig. Utan mer att det är jobbigt att höra hennes anmärkningar, som jag har turen att oftast få undslippa. Men nu är det kört. Jag tror jag är sjuk….
Skrevs den 18 mars 2009 klockan 9:40 e m · Kategori: Humor, Min dag, Skolan, Tankar
Att sitta med en sida ur en roman framför sig, och ha i uppgift att analysera texten, så skulle jag hellre likt de gamla alkemisterna försöka skapa guld. Eller hitta de vises sten. Eller försöka räta ut alla kinesers ögon, färga alla afrikaner vita, måla alla vitingar svarta eller memorera SAOL.
Alla ovan listade saker känns faktiskt mycket lättare än att besvara frågan: ”Varför skildrar Nesser Henry så här?”.
Jag hittade på svaret på den omöjliga frågan. Ett svar som föddes genom samma sorts tankebanor som skapade apartheid, Paris Hilton och tv-avgift.
Min presentation är nästan klar. Jag körde en testversion inför ett fullsatt Glob… vardagsrum. Pappa. Inga ”eh”, inga ”vahettere” och inga ”asså”. Härligt. Bara stamningen försvinner så vinner jag guld på det här! Work it!
That’s hot.
Skrevs den 17 mars 2009 klockan 11:45 f m · Kategori: Min dag
Wihoo! En presentation som ska vara klar om två dagar, en ekonomiportfolio som ska vara klar om tre dagar, kemiprov, massa fysik och biologi.
Och nu; skriva klart det här, borsta tänderna, klä på mig, äta (fel ordning). Bussen går om 15 min!
Vrooooom!
Skrevs den 15 mars 2009 klockan 9:44 e m · Kategori: Bloggen
Ny sida uppe. http://pourab.se <–!
Blir en sida där bilder, i större upplösning, kommer upp ibland! En portfolio, typ.
Skrevs den 15 mars 2009 klockan 6:37 e m · Kategori: Humor, Tankar
Alla läsare kan andas ut. Jag hittade min svarta slips, bland koftor, byxor och behåar! Den hamnade lite fel, och jag tyckte att jag också gjort det när jag letade efter den! Jag har även lyckats få tag på en nu utdöd slips! Ganska fabulösa shoppingskills (dagens fikusmening)!
Äntligen kan jag ha en slips på huvudet, och en till runt lemmen när jag rockar loss hemma med slevar och kastruller! Helikopter-rock!
I wanna rock and roll all night!
Ladies and hängslemän, this is a slips.
Skrevs den 13 mars 2009 klockan 11:47 e m · Kategori: Bloggen
Fotobloggen Pourab.se har nu flyttat till http://pourab.se/365 – bara så du vet om du nu skulle vilja leta efter den.
Tog ganska mycket kämpa, jag lyckades till slut fixa databasen, men förlorade å ä och ö på vägen 
Skrevs den 13 mars 2009 klockan 10:51 e m · Kategori: Film, Tankar
Att blogga om Watchmen vore väl lite för uppenbart? Och lite onödigt egentligen, då recensioner finns att läsas överallt – och jag som inte läst hela serien känner tyvärr inte att mina åsikter är speciellt viktiga. Förutom att den var grym. Skönt med den hjältefilm med ocensurerat blod och våld, naket, svordomar (rätt använda) samt härligt soundtrack. Bob Dylan startar filmen, med den passande låten Times They Are A Changing till introt. Jag gillart.
Jag tänker istället skriva om en nyfunnen idol. Visst har jag sett Rorschach innan, men då endast tecknad. Och redan då var han stencool. Men nu, efter att ha sett filmen, så har han växt ännu mer. Vilken kille. En rå jävel, som har världens coolaste dräkt. Sköna citat som ”The world will look up to us and shout ‘Save us!’, and I’ll whisper ‘No’” och ”I’m not locked in here with you, you’re locked up in here with me” får mig att rådigga och samtidigt glömma hans bajsnödiga röst. Ah.
Definitionen av cool.
Nyare inlägg »
