Att blogga om Watchmen vore väl lite för uppenbart? Och lite onödigt egentligen, då recensioner finns att läsas överallt – och jag som inte läst hela serien känner tyvärr inte att mina åsikter är speciellt viktiga. Förutom att den var grym. Skönt med den hjältefilm med ocensurerat blod och våld, naket, svordomar (rätt använda) samt härligt soundtrack. Bob Dylan startar filmen, med den passande låten Times They Are A Changing till introt. Jag gillart.

Jag tänker istället skriva om en nyfunnen idol. Visst har jag sett Rorschach innan, men då endast tecknad. Och redan då var han stencool. Men nu, efter att ha sett filmen, så har han växt ännu mer. Vilken kille. En rå jävel, som har världens coolaste dräkt. Sköna citat som ”The world will look up to us and shout ‘Save us!’, and I’ll whisper ‘No’” och ”I’m not locked in here with you, you’re locked up in here with me” får mig att rådigga och samtidigt glömma hans bajsnödiga röst. Ah.

Definitionen av cool.