Att sitta med en sida ur en roman framför sig, och ha i uppgift att analysera texten, så skulle jag hellre likt de gamla alkemisterna försöka skapa guld. Eller hitta de vises sten. Eller försöka räta ut alla kinesers ögon, färga alla afrikaner vita, måla alla vitingar svarta eller memorera SAOL.

Alla ovan listade saker känns faktiskt mycket lättare än att besvara frågan: ”Varför skildrar Nesser Henry så här?”. 

Jag hittade på svaret på den omöjliga frågan. Ett svar som föddes genom samma sorts tankebanor som skapade apartheid, Paris Hilton och tv-avgift. 

Min presentation är nästan klar. Jag körde en testversion inför ett fullsatt Glob… vardagsrum. Pappa. Inga ”eh”, inga ”vahettere” och inga ”asså”. Härligt. Bara stamningen försvinner så vinner jag guld på det här! Work it!

That’s hot.