Jag har upprört berättat för vänner och syster om en artikel på aftonbladet.se (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4768994.ab). Jag berätta om den där kvinnan, som vägrade gifta sig med en viss man, som då beslöt att kasta svavelsyra på henne. Hon blev blind, och fick massor av ärr efter omfattande ingrepp. 

Jävligt tråkigt. Verkligen, jag kommer aldrig förstå hur det är att vara blind, hoppas jag, och hur det måste kännas att få hela ens ansikte förstört. Jag känner för henne med nästan hela mitt hjärta. Det är en väldigt tragisk historia, och killen som kastade förtjänar ett hårt straff.

Men, det finns gränser. Vad fan, vi är människor – är det inte lite väl förlegat att köra öga för öga? Mannens straff är nämligen att den blinda kvinnan ska få droppa syra i hans ögon. Pia tycker det är rätt åt han, what goes around comes around. Men jag kan bara inte se det. Jag skrev att jag kände för henne med nästan hela mitt hjärta, 90% av hjärtat. Jag kan dock inte se henne som det offer hon egentligen är, när hon talar om hämnd. Det mannen gjorde var ofattbart brutalt. Men att hon ska vara lika hemsk och göra honom blind? Efter att han bett att åtminstone få behålla sitt ena öga.

Jag vet att jag säkert skulle vilja hämnas på mannen. Och jag skulle nog vara glad över att veta att Sveriges lag skulle hindra mig från det. För nog fan är hon nästan lika hemsk som han var, det mansvinet. Det känns bara som att sjunka till hans nivå är minst lika hemskt som hans dåd, nu är det ju han som är offret. Tänk att veta att man blir blind om några veckor…

Jävla underutvecklade mänskor. Speciellt killen, men även tjejen.