Skrevs den 20 april 2009 klockan 10:02 e m · Kategori: Min dag, Tankar, Österrike
Ofattbart mycket har klämts in i en ofattbart liten väska. Jag har för en gångs skull tänkt mig att inte dö på kuppen när bagaget ska plockas upp från rullbandet, för seriöst – den maskinen är verkligen livsfarlig.
Kläder är så klart med. Skjortor, pikéer, tröjor, byxor, strumpor och annat tråkigt listmaterial som skulle få SIFO att dö. Mamma hade köpt en häftig necessärgrej någonstans. ”Allt går in i den!” sa hon med ett läskigt leende. Fränt, sjöng jag för mig själv i huvudet och stoppade ner tandborste och brandfarliga vätskor.
Presenter till värdfamiljen finns ju också, en massa kärringkrafs mor köpte på sig som en eller annan u-landare nog har slitit arslet av sig för. Circle of life, skulle jag kunna säga om Österrike låg i Afrika.
Jag har egentligen inga förhoppningar på landet, och jag tror nog att Österrike inte har några förhoppningar på mig heller för den delen. En hopplös svensk kille, blir bara en vilse hopplös svensk kille på främmande mark. Kameran ska med, det ska fotas för i helvete, dock utan den där fina gluggen jag kika på idag (30mm, f/1.8 D). Men det funkar nog ändå, finns mycket motljus i österrike. Och äta. Det ska jag göra. Och pussas. Och prata. Riktigt Sex and the City-liv med andra ord, mr. Big Fritzl, här kommer jag!
Skrevs den 5 april 2009 klockan 5:03 e m · Kategori: Humor, Tv
Don Drapers fru, Betty Draper (spelad av January Jones) är en riktig hårding!
Skrevs den 1 april 2009 klockan 7:33 e m · Kategori: Min dag
‘Buss suger’, sade jag högt för mig själv när jag vaknade. Jag sänkte mitt snillefinger för att torka salivet runt munnen (drömmer jag om mat?) och tittade ut genom fönster. Det var soligt. Jag märkte blöta ränder på vägen, och för en kort stund befarade jag att det regnat över vår stad, genom ett randsåll eller något. Jag insåg sedan att det fattades grus på gatan. GRUSET HADE SOPATS BORT = VÅR!
Jag dubbelkollade om inte Jim hade lite lust att springa jämte min räser-cykel, men icke, buss dög fortfarande för karln. Jag åt frukost skitfort, jag räknade jättemycket matte och sedan löste jag alla världsproblem. Jag åt glass, körde igång Razorlight på maxvolym och rockade med tandborsten i några timmar. Sedan var det dags att dra på sig den nya vårjackan, kolla sig i spegeln två tre gånger och med ett käckt leende rappa fram: ”My dick is bigger than a bridge, your dick look a like a little kids, my dick rush like the Chargers the whole team, your dick looks like it’s fourteen…”. Sedan insåg jag att jag smädade min egen spegelbild, drog upp ett långfinger och tåvalsade ut genom dörren till min Cykel.
När jag väl fått upp farten, med Razorlight igång och jackan lite stiligt stängd kände jag att det var dags att glassa så som bara koolingar kan. Solbrillor fram, Clintan-ansiktsuttryck och lite gung på rumpan. Väry najz. Sen hände inget mer. Jag kom fram till skolan, såg IB:are och tänkte vara stencool och parkera cykeln på snedden. Jag klampade bortåt mot skoldörren med verkligen 100 häftighetsaura, bara för att höra hur min cykel river ner sju andra. Jävla slit.
Efter att ha planerat sabotage och stölder med Andreas cyklade jag till gymmet. Inget märkvärdigt, mina muskler kanske är en nanometer större och jag kan fortfarande inte göra en trippelvolt – men patience is a virtue.
Cykelfärden hemåt förtjänar dock sin egen bok. ”Mitt liv som cyklist i Uppsala den första april, en solig vårdag 2009 med bra musik och fula träningskläder”. Jag valde en mycket längre väg. Genom industriområdet, bara för att få lite backe. Insåg för sent att det var uppförsbacke, men det var fel dag att se ut som Herr Surpuppa, så jag drog på mig det fetaste Bert Karlsson-leendet sedan…. sedan Bert Karlsson förlorade svendomen. Med Ted Gärdestad i lurarna, och mina träningskläder (som är luftiga på HELT rätt ställen) cyklade jag lungt och försiktigt. Jag till och med signalerade en sväng, bara för att, och lite bara för att polisen var precis bakom.
Jag cyklade också om tre tanter, varav en körde om mig först. Hon hade lite mer mod än jag, när hon så gammal som typ 60 år tokstörtade ut på gatan, medan jag på mina unga 17 kollade både höger och vänster flera gånger. Men det är okej, jag njöt ju av dagen. Jag hann bli kompis med en bilist, som i rondell stannade för mig tre gånger (jag cyklade lite konstigt) och jag hann även glida på gruset. Tror jag kammade hem alla poäng idag, denna underbara aprildag. Inget aprilskämt dock, vilket är lite synd – ingen brydde sig visst om att blåsa mig. Men det är lugnt, jag blåste mig själv nyss. I allt detta lallande om en härlig vårdag (som förhoppningsvis upprepas imorgon) på cykel, så insåg jag min feta kemilabbrapport som ska in på fredag, och biologi B-provet jag har då. Tyvärr inget aprilskämt.
Och grattis, den arma sate som läste 600 ord om min tid på cykel idag. Lämna namn och telefonnummer, så skickar jag en naken belöning!
