Jag är fattig, jag har på några dagar tömt de fjuttiga kapital som jag hade på sparkontot, så att jag har råd med fest, tröja och annat skit. Saker som tar upp tiden från annat, som plugget. Så jävla värt, faktiskt. Jag skulle kunna skriva en bok nu, spela in ett album, läsa in en bok, organisera en egen fotoutställning, eller börja ge ut en egen dagstidning. Men jag klarar inte av att räkna ett enda mattetal. Men det är fine with me, jag kommer hata mig själv sedan, men det är nog okej – för just nu njuter jag av all onödighet. Mmm, ge mig mer ohälsosamt leverne, jag gillart. Döda hjärnceller och hundringar är en rätt så skön syssla, om än småtöntigt.

Men vem fan bryr sig, när man slipper räkna matte?