När jag är frisk, så önskar jag ofta att jag vore sjuk. Inte dödligt sjuk, inte sjuk så att man liksom på något sätt mår… eh… dåligt, utan bara sådär att man vaknar en jobbig tisdag och tänker: ”Oj, jag är lite snörvlig, bäst att stanna hemma”. Detta ska absolut inte hända ofta, för då är nog något fel, men kanske någon gång var tredje månad.

Idag vaknade jag upp och kände mig kass. Det var inte den roliga sortens sjuka, utan snarare den där man vaknar upp med huvud- och rumpvärk. Och jag har absolut inte sysslat med något konstigt under min nattsömn, utan nog bara fått lite rättvisa efter att ha vandrat hem från BJ mitt på natten/morgonen utan jacka, samt legat på Madelenes gästsäng (rumpan (no innuendo)). Lite snyftande senare, och man hade ett glas vatten bredvid sig. Tack mamma. Lite mer snyftande, om att få datorn levererad till sängen, och hon valde att istället dra upp persiennerna och dammsuga. Då var det klart: Jag stannar hemma idag.

En sådan där sjuk dag som man ibland önskar sig, ska ju helst börja med en jävligt lugn frukost. Sån där som man ser på teve. Man har lagat sin frukost, och ska nu intaga den sjuuuuuuukt sakta medan man glor på Nyhetsmorgon/läser tidningen. Man ska ju vara så där snyggt påklädd och stylad också, för på tv vaknar alla med perfekt frilla och pressveck. Jag såg snarare ut som att jag hade stoppat in huvudet i fläkten, samt gjort ett kalsongryck på mig själv. Ja, det är så man vaknar på riktigt. Ofta vaknar jag även med tröjan uppe vid halsen; Antingen försöker jag strypa mig själv under sömnen, eller smeka min överkropp. Eller både och.

Inget hade klaffat på teve-sättet, men teven måste ju ändå sättas på. Nyhetsmorgon. Medan jag åt frukost lärde jag mig jättemycket. Tack Oprah.

Mitt rum luktar nördsvett. Jag visste inte ens att jag kunde utsöndra den sortens svett, speciellt inte när jag inte nördat mig och pluggat.

Jag har istället läst ”Nomenclature to the names in The Lord of the Rings”. Jag älskar att vara sjuk..