Svenskt wanna-be amerikanskt är oftast hopplöst töntigt. Och ett bra exempel är väl ändå Spendrups bryggeris nya öl, Pistonhead. Jag såg den först för några veckor sedan på William’s. Beställde den, bara för att, och den smakade helt ok. Intetsägande. När man hällde i ölet i glaset, så påminde den inte så mycket om fint, segskummande öl, utan mer som avslaget. Men det dög.

Det som är intressant är en helt annan sak. För även om dödskallar är typ det häftigaste på jorden (no joke!), och jag självklart kommer se till att min vigselring är en Fantomenring, så är det ju lite småtöntigt så där på en ölflaska. Och namnet, ”Hot Roddin’ Lager” är så töntigt att till och med Metallica får extra hemläxa. Sedan är ju även försäljningssnacket som Spendrups bedriver rent ut sagt löjligt. Jag vet inte var jag läste deras text, men jag kommer ihåg ord som ”rockabilly” för att beskriva ölet. Och att flaskans färg och form gav den en lekfullhet och rock’n'roll-hårdhet.

Ta paus för att skratta ut högt och rulla runt på golvet.

Däremot vill jag fortfarande ha några Pistonheads. Varför? Jo för att etiketten är grön. Inte ögonblödande grön, utan sexigt grön. Irländskt grön, typ. Bajengrönt. Bajens öl säljs ju inte längre, så hör upp alla Hammarbyare, vi har återigen en öl av den rätta färgen.

NU NJUTER VI OSS TILLBAKA TILL ALLSVENSKAN!

Hot Roddin' Lager!