Skrevs den 26 maj 2010 klockan 12:03 f m · Kategori: Tankar
Eller lite cancer? Lite förstoppning? Lite impotens? Lite bilolyckor?
Fan, det är inte mycket bra droger gör för oss. Men jag är ingen moraltant. Jag är på dekadensen väg mot impotens, urindrivning, röda ögon och cancer. Livet är kort, man lever bara en gång kan vissa säga. Eller att livet är långt, något år hit eller dit kvittar. Faktumet är, att livet, som man ska värna, på många sätt leder en in i dessa drogträsk. Det spelar ingen roll om man är en Gordon Gekko med en kopp kaffe eller kvarterspundaren med slang runt armen och en dödsdos heroin – man låter kroppen styras av externa medel.
Och det är ganska nice. Inget man behöver moralisera över, det är bara ganska nice. Och klart det finns de som går på fel väg, men det finns det faktiskt inom det mesta. Jag ville bara säga att det är för mycket politik över saker och för lite sunt förnuft. Att Roger K sätter en femma i sin källare, angår inte mina skattepengar. Faktiskt. Det ska finnas gränsdragningar mellan saker, och inte bara en fördummande nolltolerans.
Och jag saknar det liberala tänkandet hos alla riksdagspartier. Det är något särdeles vackert, med att se en människa röra på sig. Att sedan se alla människor röra på sig, vissa målmedvetna, andra dagdrivande, visa snabba, andra sega, några raka, andra böjda – människosläktet besitter en viss elegans. Jag finner mig ofta tänkandes: ”den där kvinnan, hon skulle kunna ta på sig en lejondräkt och jaga kaniner, eller strippa, eller protestera, eller bara inte göra någonting”. Friheten är ganska vacker, och går tyvärr förlorad i jakten på alla regelbrytare. Det är ett för högt pris.
Skrevs den 22 maj 2010 klockan 2:21 e m · Kategori: Min dag
… och jag hängde knappt med. Jag bara vaknade upp en morgon, och insåg att träden var gröna, att gräset var grott, att asfalten var varm och tiden var fri.
Journalistiken är bortom all kritik. Men man kan även urskilja en väldigt simpel metod, som får alla läsare att yttra exakt samma åsikt i kommentarer, och i vardagstal. Nämligen direkt tilltal, där PI:s text riktar sig till ”DIG”.
Om man läser en text på bloggen, så ser man att de riktar sig till läsarna. Man känner sig speciell, och därmed mer mottaglig för texterna där. Man tror helt enkelt på det PI skriver, för att man lärt sig ogilla det så kallade, av PI myntade, ”gammelmedia”. Detta märks då anhängare använder PI:s vokabulär.
Sedan sätter de in propaganda. Utan någon som helst närmare eftertanke, upphöjs SD till skyarna, för att de motsätter sig massinvandring (http://politisktinkorrekt.info/2010/04/30/hjalp-sd-tillbaka-till-google-toppen/). Ett tarftligt argument kan tyckas, men ändock godtagbart. Det jag undrar är då: varför blir de så mycket bättre än s.k. ”gammelmedia”?
Jag tror bara att man lurats till att ta ställning. Man läser inga oberoende texter, man läser inget som är mer granskande än vanlig media – man läser endast skyggtexter. Dold propaganda, och ganska dålig sådan.
Att blanda in nyheter där ordet ”muslim” ingår i rubriken blandas ibland med ”vanliga” nyheter på PI. Sjukt effektivt, tydligen. Men om man tänker efter lite när man läser, märker man kanske att PI endast är en delkälla, och inte någon primärkälla. Ett belysande exempel om falsk propagande är texten där de uppmanar till sökoptimering för SD:s hemsida (tidigare länkad).
Ett annat exempel är texten om S-politikern Reza Javid:
PI avslutar det hela med:
”På vår gamla blogg tog vi upp fallet om afghanen Farid Habibi, som dömdes för våldtäkt till två års fängelse och fem års utvisning ur Sverige. Han förbjöds även att återvända till Sverige före 2014-03-09. Denne våldtäktsmän ville/vill Reza Javid ha kvar i Sverige.
Läs posten på gamla WP
Det är hög tid för er socialdemokrater att begära uteslutning av Reza Javid ur partiet, eller vad säger partiledningen?”
Tydligast är nog PI:s värdeord ”Mini-Hitler”. Och de blir tydligen vansinniga. I samma mening hinner PI både blåsa upp Javids uttalande, samt likställa honom med Hitler. Som alla hatar, så klart. Att sedan nämna att han inte ville utvisa en våldtäktsman, och avsluta det hela med fråga till Socialdemokraterna, summerar PI:s synvinkel på ett effektivt men också tydligt sätt. Reza Javids uttalanden är odemokratiska, ja, och väldigt dumt sagda – men PI är inte ljuset i mörkret.
PI är inget orakel. De levererar dig inte sanningen. De levererar endast sin sida av saken. Du må tro att PI är mer upplysta, eftersom de rapporterar mer om t ex Vilks, men sanningen är väl den att informationen i PI om Lars Vilks, och informationen i Aftonbladet är densamma. PI ältar den bara mer, och refererar ofta till tidigare texter. Informationsmängden är densamma.
Det är dags att människor inser att det inte ligger kudos i att säga ordet muslim. Alla vet att en muslim står åtalad för mordet på Inger. Att muslimer skrek på Vilks. Man vet också att en kristen mördade Therese Rojo, en kristen begick trippelmordet i Härnösand. Jag vet att religiös tillhörighet oftast är oväsentligt, även om religiösa motiv styr vissa individer. Beteendet på Vilks föreläsning i Uppsala är ett hot mot yttrandefriheten, men jag tycker mig se ett mycket större hot i dess kölvatten: nämligen okunskapens hot, med PI:s och SD:s anhängare i täten, ovetandes om deras egna brister, ovetandes om det misstag de begår varenda dag och framförallt ovetandes om att de glömt bort det viktigaste – att alla är lika mycket värda.
Skrevs den 7 maj 2010 klockan 10:57 e m · Kategori: Samlade diktverk
Att ta andetag efter andetag
och försiktigt fånga drömmar.
Att försöka se bortom allt obehag
och sy ihop all livet sömmar.
Jag fann mig själv bland askan.
Likt brandnäva, det var tillflykt ur elden.
”Längs långa leder traska’n
och fann han sann tro”, skrattade blåsbälgen.
Inom bröstets korgar hörsammas alla de
Små, små skuggor som skriker efter ton, – vad blid’
Är då vi alla när vi plötsligt blir varse
att andetag efter andetag tas i koldioxid.
Skrevs den 6 maj 2010 klockan 8:00 f m · Kategori: Musik
Jag har konsekvent undvikit att skriva om det faktum att jag är i slutspurten av IB-programmet, och låter det uppta all min fritid, egentid, arbetstid etc. Och det tänkte jag fortsätta med.
Något jag gått runt och tänkt på de senaste dagarna har varit huruvida jag ska skaffa Spotify Premium. Det är inte så att jag för en gångs skull tröttnat på reklamen (som jag inte tycker är så där överdrivet jobbigt), utan mest för att jag tröttnat på att internet inte är en självklarhet överallt.
När jag pluggar på Carolina Rediviva saknar jag nästan alltid internet på datorn. Och det är där behovet av ett Spotify Premium kommer in, nämligen att ha musiken tillgänglig när man inte är ansluten. 99 blyga kronor per månad kostar det, och det har för mig länge känts som en klart överkomlig summa pengar.
Men på senaste tiden har jag tänkt på de här 99 kronorna. De kan ju lätt bli en börda, som mitt mobilabonnemang, som jag blir lika förvånad varje månad över att jag lyckas betala. Eller mja, jag har ju fått två varningar från Tele 2, men då rycker jag i alla fall upp mig!
För 99 kronor per månad skulle jag ju kunna köpa ett äldre album. Det blir ett album per månad. En långsiktig investering. Låtarna kan jag alltid komma åt, till skillnad från Spotify Premium, där jag har låtarna så länge tjänsten tillhandahålls. Vilket i den digitala världen alltid är fruktansvärt ovisst. För 99 kronor per månad, bör jag annars ha råd med cirka 11 låtar på iTunes (förutsatt att de kostar 9 kr styck), och med tanke på att jag slukar musik från tidigare årtionden oftast (jag är helt enkelt inte det digitala dunkets fanbärare), så tror jag att jag tjänar på att köpa musiken. Ny musik hittar jag emellanåt, men det kommer inte så stora mängden på så kort tid att de överskrider typ 5-6 per månad.
Titta! Vem var det som sa att jag är dålig på att planera mina pengar?
Skrevs den 3 maj 2010 klockan 9:21 e m · Kategori: Kläder
Efter mycket tänkande har jag bestämt mig för att köpa ett par Brogue-skor till min studentmundering. Jag var länge osäker på om inte denna något informella sko skulle vara ett för stort stilbrott från kostymen, och om jag inte skulle köra på ett par wholecuts eller cap toes.
Men, till slut insåg jag att om jag skaffade mig ett par bruna broggar, så skulle jag slå två flugor i en smäll. Snygga studentskor till den grå kostymen, samt att dessa skor skulle kunna användas flitigt även efter studenten till vardags.
Mitt val föll således på Loakes Savoy, ur 1880-skorna. Randsydda om jag inte missminner mig, och jag tror återförsäljaren är så snäll och skickar med skoblock också. Skorna är inga dröm-C&J, men Loakes passar min plånbok bäst. Priset ligger på mjuka £150, vilket känns överkomligt med tanke på att skorna kan hålla en livstid med lite tur och vård.
Jag är dock inte säker på färgen än. Oxblod eller mahogny?
Skrevs den 2 maj 2010 klockan 7:42 e m · Kategori: Musik, Tips
Biljetten till Emmabodafestivalen är nu införskaffad. 965 svenska kronor.
Det blir alltså (Johnossi) Billie the Vision and the Dancers samt The Very Best för mig. Inte för att de andra banden inte tilltalar mig, utan för att Billie och The Very Best spelar i en mycket högre klass än resten (av de jag hört då).
The Very Best är jävligt afrikanska. Fastän bara en snubbe i bandet är brun så är de jävligt africa. Riktigt soft musik för att säga det simpelt. Och lagom kaxigt namn. Lyssna på deras album och på guldkorn såsom Warm Heart of Africa (med Ezra Koenigs gudomliga röst), Julia och M.I.A-featen Rain Dance.
Skrevs den 1 maj 2010 klockan 8:28 e m · Kategori: Kläder, Prylar, Tips
Jag har hittat de perfekta manschettknapparna. De säljs tyvärr endast på någon New York-butik och Amazon… Och kostar 50 dollar som inte existerar på mitt bankkonto.
Skrevs den 1 maj 2010 klockan 7:22 e m · Kategori: Humor, Min dag, Tankar
Det är tur att det finns folk som inget annat gör än att reagera på banala vardagsföreteelser. Som till exempel de som avskyr att Uppsalas bussar är gröna. Eller att McDonalds paj är för varm. Eller att det är för kallt jämt. Eller för varmt.
Varför det är tur? Jo, för annars skulle jag inte finna. Och det är något speciellt över de som bryr sig om vardagens små äventyrliga anekdoter, och det vill jag ha sagt utan att det ska se ut som att jag höjer mig själv till skyarna. Det är helt enkelt lite sexigt att bry sig om detaljer. Lite konstnärligt att märka onödiga saker. Allting blir även lite roligare, och jag tror man känner att man lever lite mer än andra.
Med andra ord, furthermore, avslutningsvis – när ni tråkmånsar grinar illa när jag berättar om att jag hatar de där jävla cykelställena som aldrig har plats för mitt cykeldäck, ska ni tänka att jag är konstnärlig, (vacker), äventyrlig och sexig. En da Vinci – Indiana Jones cross-over.
Jag älskar dessa små banala inlägg. Banal. Smaka på ordet. Haha.
Namnet är Pourab Paul och jag är nöten bakom bloggen. Jag är aderton år gammal och läser sista året på gymnasiet, IB-programmet. Uppsala är min favorit- och hemort, där jag tillbringar mina dagar med att slita vid läsböcker, fotografera, spela gitarr och umgås med vänner och flickvän. Med ojämna mellanrum kommer jag skriva om mitt liv, filmer jag sett, musik jag lyssnat på, folk jag umgåtts med, ställen jag besökt och annat intressant. Kommentera gärna!
