Att ta andetag efter andetag
och försiktigt fånga drömmar.
Att försöka se bortom allt obehag
och sy ihop all livet sömmar.Jag fann mig själv bland askan.
Likt brandnäva, det var tillflykt ur elden.
”Längs långa leder traska’n
och fann han sann tro”, skrattade blåsbälgen.Inom bröstets korgar hörsammas alla de
Små, små skuggor som skriker efter ton, – vad blid’
Är då vi alla när vi plötsligt blir varse
att andetag efter andetag tas i koldioxid.
maj 7th, 2010 klockan 11:39 e m
Mitt i prick