Eller lite cancer? Lite förstoppning? Lite impotens? Lite bilolyckor?

Fan, det är inte mycket bra droger gör för oss. Men jag är ingen moraltant. Jag är på dekadensen väg mot impotens, urindrivning, röda ögon och cancer. Livet är kort, man lever bara en gång kan vissa säga. Eller att livet är långt, något år hit eller dit kvittar. Faktumet är, att livet, som man ska värna, på många sätt leder en in i dessa drogträsk. Det spelar ingen roll om man är en Gordon Gekko med en kopp kaffe eller kvarterspundaren med slang runt armen och en dödsdos heroin – man låter kroppen styras av externa medel.

Och det är ganska nice. Inget man behöver moralisera över, det är bara ganska nice. Och klart det finns de som går på fel väg, men det finns det faktiskt inom det mesta. Jag ville bara säga att det är för mycket politik över saker och för lite sunt förnuft. Att Roger K sätter en femma i sin källare, angår inte mina skattepengar. Faktiskt. Det ska finnas gränsdragningar mellan saker, och inte bara en fördummande nolltolerans.

Och jag saknar det liberala tänkandet hos alla riksdagspartier. Det är något särdeles vackert, med att se en människa röra på sig. Att sedan se alla människor röra på sig, vissa målmedvetna, andra dagdrivande, visa snabba, andra sega, några raka, andra böjda – människosläktet besitter en viss elegans. Jag finner mig ofta tänkandes: ”den där kvinnan, hon skulle kunna ta på sig en lejondräkt och jaga kaniner, eller strippa, eller protestera, eller bara inte göra någonting”. Friheten är ganska vacker, och går tyvärr förlorad i jakten på alla regelbrytare. Det är ett för högt pris.