Arkiv för Film
Skrevs den 24 juli 2010 klockan 3:33 e m · Kategori: Film, Recensioner
Igår såg jag Inception. Nedan följer några intryck därifrån:
a. Chris Nolan har en förkärlek till slickade frisyrer.
b. Om man kommer i tid får man räkna med att få typ 20 sena rumpor i ansiktet.
c. Hollywoodmenyn bör ha 3 läsk, för inte fan är den stora popcornen till för endast två människor.
d. Filmen är otroligt svår att återberätta.
e. Filmen är rätt så svår att fatta. Emellanåt.
f. Ja, man kommer i byxorna av specialeffekterna.
g. Jag hatar grottmongot på raden framför som gick på toa typ två gånger.
h. Det var gudskelov ingen som förklarade filmen medan den gick för en lätt retarderad vän/flickvän/förälder.
i. Manuset måste ha varit världens enigma.
j. Drömmar är ganska häftiga.
Så här intressant var filmen.. Nä, jag bara skoja.
Skrevs den 13 mars 2009 klockan 10:51 e m · Kategori: Film, Tankar
Att blogga om Watchmen vore väl lite för uppenbart? Och lite onödigt egentligen, då recensioner finns att läsas överallt – och jag som inte läst hela serien känner tyvärr inte att mina åsikter är speciellt viktiga. Förutom att den var grym. Skönt med den hjältefilm med ocensurerat blod och våld, naket, svordomar (rätt använda) samt härligt soundtrack. Bob Dylan startar filmen, med den passande låten Times They Are A Changing till introt. Jag gillart.
Jag tänker istället skriva om en nyfunnen idol. Visst har jag sett Rorschach innan, men då endast tecknad. Och redan då var han stencool. Men nu, efter att ha sett filmen, så har han växt ännu mer. Vilken kille. En rå jävel, som har världens coolaste dräkt. Sköna citat som ”The world will look up to us and shout ‘Save us!’, and I’ll whisper ‘No’” och ”I’m not locked in here with you, you’re locked up in here with me” får mig att rådigga och samtidigt glömma hans bajsnödiga röst. Ah.
Definitionen av cool.
Skrevs den 6 januari 2009 klockan 3:55 e m · Kategori: Film, Recensioner
Fan vad många filmer jag har hunnit beta av under detta jullov. Två tjog timmar, minst, but I regret nothing!
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Det är alltid skönt att se en film då och då som har ståfräsframkallande effekter, men ändå suger i övrigt. Ganska kasst arbete bakom manus, och skådespelarinstatserna fick min lever att skrumpna ännu mer, men effekterna var en sådan fröjd att jag fnittrade som en liten japansk skolflicka där i sängen.
Elf
Will Ferrel som en tomtenisse. Inte världens bästa story, men filmen var ändå så underhållande att jag skiter i storyn. James Caan och sockersöta Zoey Deschanel (stavning) höjer filmen, samtidigt som Will Ferrell bara är så urbota rolig.
Garden State
Natalie Portman som säger att The Shins ‘will change your life’. 2004:s bästa film. Tokbra manus, fantastiska skådespelare (Portman, Braff, Saarsgard och Holm) och fantastiskt soundtrack!
Nu är det jul – igen 2
Värmande julfilm med vår favorit Tim Allen som suger som skådis, men har ett fantastiskt härligt utseende. Värmer gör filmen, och det är väl det som är det viktiga i en sådan här barnfilm?
Tomten är far till alla barnen
Den bästa svenska filmen säger inte så mycket. Men filmen lockar till fniss, tokgarv och hysteriska skrattkramper. Skådespelarna gör även de ett fantastisk insats!
Young People Fucking
Ganska rolig independent-film. Varken mer eller mindre.
Son of Rambow
En fantastisk film om unga Will vars inte helt fulltaliga familj är med i Plymouthbröderna, vilket betyder att Will inte får se på tv. En smygtitt på den första Rambofilmen, First Blood, förändrar dock killens liv. Härlig film med förvånansvärt bra barnskådisinstatser.
Step Brothers
Hysterisk Will Ferrell-film!
The Incredible Hulk
100 gånger bättre än förra filmen med supersopan Bana. Nu är det Norton, och filmen rockar brallorna av en. Effekterna. Wawa-weewee!
Planet Terror
B-film, vilket i Rodriguez fall blir en stor komplimang. Klart underhållande splatterfilm.
O Brother, Where Art Thou?
Skräckbra Coenfilm med Clooney. Många skratt, underbart soundtrack och härlig filmning.
Yes man
Jim Carrey är back.
Zack and Miri makes a porno
Rolig film i sedvanlig Smithanda. Jag gillade, Madelene gillade!
Eden Lake
Bläh
You, me and Dupree
Sjukt rolig komedi! Jag skratta hela tiden!
The Mummy: The Tomb of the Dragon Emperor
Kass film, men ändå underhållande. Dels för Brendan Fraser dels för effekterna!
Det finns några till, som jag nu inte kommer på. Vissa var bra, andra så superkassa att de hade Affleck i huvudrollen…. Listor, vi mänskor gillart tydligen…
Skrevs den 28 november 2008 klockan 12:48 f m · Kategori: Film, Min dag, Recensioner, Tips
Igår travade jag, Jim, Mattias, Jonas och Dana ner till en läskigt folktom biosalong för att titta på Madagascar 2. Uppföljaren till demonrullen, som har det smått revolutionära namnet Madagascar. Oväntat, va?
Med magen full av kebab, Day & Age i en plastkasse vid foten, en hutlöst dyr och äcklig godispåse samt en skön kofta på mig var humöret på topp. Sånt humör där man ställer sig upp på platsen längst fram, ser ut över de mestadels tomma sätena och spänner sig. Inte särskilt snyggt i något land på denna jord förutom kanske, passande nog, Madagascar. Känner man sig ändå som en liten pojke i Vatikanen – all eyes on me.
Filmen rullade igång med lejon. Som majoriteten av filmer gör, om man endast sett Lejonkungen och början av Tom och Jerry om och om igen. Skratten lät sig inte hållas. Även om det lät som att man ensam satt och tokbröla, vilket jag misstänker att jag stundvis gjorde, så hördes de andra åskådarna långt bak då och då när det var helt tyst i salongen. Och så Jim, Dana, Jonas och Mattias (precis i den ordningen) fniss, eller skratt som de kallar det.
Vi killar fann lyckligt nog den bisarra lätta kåthet man känner till pingvinerna, precis som i första filmen – de är ju bara för coola. De fortsätter briljera i Madagascar 2 ESCAPE TO AFRICA tillsammans med resten: Gloria, Melman, Alex, Marty och Julien. Sjukt kul, flabb i en och en halv timme. Det sköna med att sitta längst fram är också att jag slipper behöva hoppa i stolen för att se nåt – det förstör lite av filmkänslan och känns mer som att kolla på porr på Cosmonova.
Roligaste mobboffret sedan sittkissarn med gurkfetisch!
Skrevs den 2 november 2008 klockan 7:51 e m · Kategori: Film, Min dag, Recensioner, Tips
Pizza? Good! Bed? Good! Coke? Good! Harold and Kumar go to White Castle? Best!
Ett tag sedan jag såg världens bästa fånkomedi. En indier, en korean, svordomar, knark, tuttar, judeskämt, Neil Patrick Harris, en leopard, rasistisk polis, ligister och mycket mera – saker som får mig att skratta i 1 timme och 24 minuter. Dessutom är det här bästa gången för mig – då jag för första gången ser den på dvd. Dvd:n jag köpte från London. The Unseen Version. Mer tuttar, fler skämt och längre tokbra scener. Jag skrattar som bara den.
Om jag inte vore en sucker för Forrest Gump, skulle denna film vara etta i min favoritfilmslista. För hur mycket jag än älskar Martys äventyr i Tilbaka till framtiden, eller Indys äventyr i Indiana Jones, eller Simbas berättelse i Lejonkungen så delar dessa filmer en och samma rum i mitt hjärta. Men Harold and Kumar har en egen svit där, precis som Forrest. Kultfilm, som alla bör har sett innan de kolar. Dessutom blir man ju redigt sugen på en hamburgare och en joint – och det är ju inte helt fel det heller!
”Smoke weed and become just as awesome as we are!”
Skrevs den 4 september 2008 klockan 12:40 f m · Kategori: Fakta, Film, Tips
2 inköp med far idag. Die Hard 4 är för bra för att inte ägas, och jag blev lite nyfiken på denna bok av Niemi. Pappa känner förresten Niemis bror. Om någon bryr sig…
Skrevs den 23 augusti 2008 klockan 12:14 f m · Kategori: Film, Tankar
Jag insåg att något måste vara seriöst fel när jag glor på Hannibal och frossar i alla otroligt brutala mord, såsom hängning med tarmarna utskurna.
Men.. det ser så coolt ut. Jag tyckte också att det var ”wow” när Lecter utförde en kraniotomi (skallbenet skärs bort) på Kendrel, och matade Kendrel med hans egen hjärna. Och när barnet på planet fick smaka på Kendrels hjärna, samt scenen när Marson blir äten levande av grisar. Det var lite sån här känsla man får när det ringer på dörren i Ricky Lake. Typ, uh-oh! Lite överraskande.
Skrevs den 30 juli 2008 klockan 2:02 f m · Kategori: Film, Reaktioner, Recensioner, Tips
Som liten hade jag den bästaste av bra drömmar. Jag såg riktigt fram emot att få somna. Under den tid då de drömmarna pågick, struntade jag i att käbblas med syrran som jag på den tiden delade rum med. Drömmen hängde med hela dagen, det var mer en hjärnockupation. Jag dagdrömde, drömde, tänkte, och bara var den drömmen hela tiden.
Drömmens tid var när jag gick i tvåan på Kvarngärdesskolan. På lektionerna briljerade jag med min läskunnighet, mina korta superlätta fraser på engelska samt mina skickligheter i 100 decibelig sång. På rasterna umgicks jag med vänner, antingen agiterade jag bråk eller så gungade jag och sjöng Hakuna Matata. Agiterade kanske du tänkte? Men lugn, jag var en nobel agitator. With great power, comes great responsibility, sa en nu framliden, vis farbror. Jag utnyttjade min förmåga att starta bråk genom ett skevt seende, där jag alltid var den goda och de andra den onda. Ett exempel på hur min dröm alltid fanns i min skalle, och tro mig när jag säger att många av de spöade förtjänade det (på den tiden).
Min inspiration till drömmen var Batman. Dagligen byggde jag batman-gadgets och maskar på fritids med min goda vän Rodi och Alexander. Den häftiga riddaren, utklädd till en fladdermus. Han hade mask, coolt. Han hade ett eget emblem, coolt. Han hade batmobilen, coolt. Han hade mantel, coolt. Han fightades, coolt. Han var, och är, så mycket mer än den supertråkiga fikusfjanten Stålmannen. Det fanns ingen bättre förebild för en ung grabb som jag, som på den tiden trodde att han besatt superkrafter och odödlighet.
Nu ska jag berätta om den återkommande drömmen. Drömmen inleddes i min egen superhjältesgrotta. Min egna Alfred kommer ner (Michael Gough, så klart) med en kort brief om hur min skola har intagits av kriminella. Jag kommer inte ihåg vem som var bov i min dröm, och jag skulle ge mycket för att kunna minnas det. Precis som Batman kör jag till min skola i min egna bil, The Pourab mobile skulle jag vilja kalla den nu. Jag kör genom en tunnel från grottan (som är beläget under lägenheten jag bodde i) och kommer upp ur en lucka i skolgården. Precis som Val Kilmers Batman vill rädda den fagra Nicole Kidman, var mitt uppdrag att rädda någon också. Det var inte mina 3 bästa vänner jag hade i skolan, inte min älsklingslärare Lasse eller Edith, inte heller den tomteliknande (nu avlidne) träslöjdsläraren Erland. Den jag skulle rädda var även för mig en fager ungmö. Den så fagra tjejen, som alltid cirkulerade i mina tankar, den som jag i smyg tittade på under lektionerna och den som fick det att pirra så där mysigt i magen så fort man fick ögonkontakt. Hon, den flickan, den förälskelsen, var den jag skulle rädda, och på så sätt skulle jag vinna hennes hjärta. Om jag inte minns helt fel, tar jag också av mig masken och ger henne en blöt kyss. Precis som det ska vara. Den bästa drömmen som en kille någonsin kan ha.
Som en ren fotnot, och anledningen till den här bloggen, kan jag nämna att jag såg The Dark Knight idag. Den var väldigt bra, och jag tilldelar den 8.5/10. Heath Ledger är perfekt, och han klår nog Nicholsons rollprestation som rollen. Men inte med stor marginal, men det är ingen skam, då Nicholson är en otroligt bra skådis. Tyvärr övertygar inte Bale som Batman än, Batman i min dröm är och förblir Michael Keaton. I Dark Knight gör Bale, Caine, Oldman, Freeman, Eckhart, Ledger och Gyllenhaal otroligt bra insatser. Det ska de ha credds för, och det ska även Nolan ha, som gör en film i Burtonstil och inte i världsfjanten tillika superklåparen Joel Schumacher. Fuck you Schumacher (jag hatar honon SÅHÄÄÄÄR mycket)!
Nu ska jag sova. Efter denna film får jag förhoppningsvis samma dröm som den jag brukade ha för nio år sedan. Nu är det Katedral som ska räddas, min Batgrotta är i Årsta och ytterligare en förälskelse ska räddas! Vroom, nana-nana-nana-na-na Pourab!
Michael Caine i all ära, men Michael Gough kommer alltid vara Alfred Pennyworth för mig.
Skrevs den 26 juli 2008 klockan 12:30 e m · Kategori: Film, Recensioner, Tips
Efter att Matte införskaffat båden en HDTV och en HDMI-kabel, hyrde han Rambo. Den senaste installationen av serien som började med First Blood från 1982. John Rambo är ännu fåordigare nu, serfortfarande smått efterbliven ut och är fortfarande porträtterad av allas vår gangztahhskådis Sylvester Stallone. Han gillar säkert att kalla sig för Sylvester Stallion… Fåordigheten är ju inte så speciellt dock, då Sylvan är bäst när han håller käft!
För att undvika att vara dryg genom att hålla inne med vad jag tycker om Rambo, så säger jag det nu. Filmen är riktigt bra. Så, sagt, egentligen behöver du inte läsa mer. Stanna…. här. Precis där.
Rambo mejar ner några hundra soldater med maskingeväret!
Rambofilmen handlar återigen om John Rambo, som efter sitt liv i Vietnam nu bor i norra Thailand, nära Burma. I Burma sysslar militären med att söndra och härska. Inte så cool söndring och härskning dock, då de sysslar med folkmord och våldtäkter. Väldigt hemska scener visas, och jag kan nog tala för alla som sett denna film: Vi hatar burmaneser i uniform. Rambo transporterar in ett gäng kristna i landet som vill hjälpa folket, men de blir tillfångatagna och Rambo måste rädda de tillsammans med några legosoldater.
Filmen är 1 timme och 20 minuter. Perfekt längd. Som du säkert märkte i stycket ovan är Rambo långt ifrån utstående helt storymässigt. Storyn kunde varit skriven av en väldigt omogen sjuåring eller av mig. Men, vem fan bryr sig när det dör 2,59 personer i minuten. Man hinner aldrig tröttna på den, Rambo ränner runt och brutalt slaktar människor hur som helst. Han skjuter skallen av dig, skjuter en pil genom skallen på de, han sliter loss deras halsar och skjuter lite mer. Kroppsdelar flyger, inälvor rinner ur ut människor och folk bara fortsätter peppra med sin maskingevär. Helt jävla underbart!
Jag hade inga förväntningar på filmen förutom att det skulle vara action. Att den då bjuder på 80-talets action (den bästa actionen som nu inte längre görs på grund av alla mesar i Hollywood) är helt sjukt glädjande. Inte en minut går till spillo, det är röj hela tiden och det är ren och skär underhållning helt igenom. Dessutom var all slakt extra snyggt när det var så högupplöst! Den här rekommenderar jag till alla actiontokiga! Blod, svett och inälvor. Vad mer behöver man?
Rambo i full fart med att slita hals!
Skrevs den 20 juli 2008 klockan 1:34 f m · Kategori: Film, Recensioner
Will Smith, mannen från den aningen bortglömda men ändock magnifika tv-serien Fresh Prince of Bel-Air, innehar huvudrollen i den nya filmen Hancock. Den filmen beslöt jag och mina vänner för att se ikväll, och den överträffade mina förväntningar – rejält. Visst, Will Smith är en helt tokbra skådis – många tycker tvärtemot men jag säger bara: Han är svart, han är cool och han är glad. Allt som krävs oftast, Darin skulle till exempel vara min husgud bara han skulle bli cool och svart.
Hancock handlar om en superhjälte på dekis, han är starkt hatad av folket och försöker inte bättre på det. Nån kille spelad av Jason Bateman (Arrested Development, The Ex, Juno) jobbar som PR-snubbe, och försöker hjälpa Hancock. Var redo på många skratt, häftiga actionscener och lite sentimental utfyllnad. Bara Will Smith är en anledning till att se filmen, och den som hävdar emot mitt påstående om att han är så bra kan vänta sig ett The Pursuit of Happiness-fodral i nyllet! Så, Hancock rekommenderas. Swoooosh!
P.S. Om du ändå inte är övertygad kan jag säga at Charlize Theron är med. Med urringning. RAAAWR!
