Arkiv för Humor
Skrevs den 5 juli 2010 klockan 11:40 e m · Kategori: Humor, Reaktioner, Tankar
Imorgon börjar jag jobba. Eller idag. Om sju och en halv timme.
Jag ska alltså upp tidigt. Fast, om jag nu ska vara knegare måste jag ju vara en knegare. En arbetsmyra.
Så jag försover nog mig. Och springer upp, borstar tänderna i duschen, klär på mig medan jag rakar mig, och tar en macka för att käka den när jag cyklar. Och jag cyklar fortfortfort. Jag kommer fram, svettig som ett tjockisläger, och släpps in på företagsområdet. Vid lunch springer jag iväg och trycker i mig något, i bästa magsårsmaner, och jobbar sedan tills klockan slår fem. Då får jag äta middag, och ta en after-work. Dricka dricka dricka. Vatten vatten öl. Och i en perfekt värld skulle jag ragla hem, slå sönder glas, väcka ungarna och flåsa i frugans öra. I en perfekt värld. För det är så det är, när man jobbar.
Skämt åsido kommer livet ge mig kuk när jag ska upp klockan sju. Men det är pengar, och sådant kan man aldrig bli osmakligt mätt på.
Skrevs den 1 maj 2010 klockan 7:22 e m · Kategori: Humor, Min dag, Tankar
Det är tur att det finns folk som inget annat gör än att reagera på banala vardagsföreteelser. Som till exempel de som avskyr att Uppsalas bussar är gröna. Eller att McDonalds paj är för varm. Eller att det är för kallt jämt. Eller för varmt.
Varför det är tur? Jo, för annars skulle jag inte finna. Och det är något speciellt över de som bryr sig om vardagens små äventyrliga anekdoter, och det vill jag ha sagt utan att det ska se ut som att jag höjer mig själv till skyarna. Det är helt enkelt lite sexigt att bry sig om detaljer. Lite konstnärligt att märka onödiga saker. Allting blir även lite roligare, och jag tror man känner att man lever lite mer än andra.
Med andra ord, furthermore, avslutningsvis – när ni tråkmånsar grinar illa när jag berättar om att jag hatar de där jävla cykelställena som aldrig har plats för mitt cykeldäck, ska ni tänka att jag är konstnärlig, (vacker), äventyrlig och sexig. En da Vinci – Indiana Jones cross-over.
Jag älskar dessa små banala inlägg. Banal. Smaka på ordet. Haha.
Någon annan som stör sig: https://www.flashback.org/t1183198.
Skrevs den 4 november 2009 klockan 10:46 e m · Kategori: Humor, Min dag
När jag är frisk, så önskar jag ofta att jag vore sjuk. Inte dödligt sjuk, inte sjuk så att man liksom på något sätt mår… eh… dåligt, utan bara sådär att man vaknar en jobbig tisdag och tänker: ”Oj, jag är lite snörvlig, bäst att stanna hemma”. Detta ska absolut inte hända ofta, för då är nog något fel, men kanske någon gång var tredje månad.
Idag vaknade jag upp och kände mig kass. Det var inte den roliga sortens sjuka, utan snarare den där man vaknar upp med huvud- och rumpvärk. Och jag har absolut inte sysslat med något konstigt under min nattsömn, utan nog bara fått lite rättvisa efter att ha vandrat hem från BJ mitt på natten/morgonen utan jacka, samt legat på Madelenes gästsäng (rumpan (no innuendo)). Lite snyftande senare, och man hade ett glas vatten bredvid sig. Tack mamma. Lite mer snyftande, om att få datorn levererad till sängen, och hon valde att istället dra upp persiennerna och dammsuga. Då var det klart: Jag stannar hemma idag.
En sådan där sjuk dag som man ibland önskar sig, ska ju helst börja med en jävligt lugn frukost. Sån där som man ser på teve. Man har lagat sin frukost, och ska nu intaga den sjuuuuuuukt sakta medan man glor på Nyhetsmorgon/läser tidningen. Man ska ju vara så där snyggt påklädd och stylad också, för på tv vaknar alla med perfekt frilla och pressveck. Jag såg snarare ut som att jag hade stoppat in huvudet i fläkten, samt gjort ett kalsongryck på mig själv. Ja, det är så man vaknar på riktigt. Ofta vaknar jag även med tröjan uppe vid halsen; Antingen försöker jag strypa mig själv under sömnen, eller smeka min överkropp. Eller både och.
Inget hade klaffat på teve-sättet, men teven måste ju ändå sättas på. Nyhetsmorgon. Medan jag åt frukost lärde jag mig jättemycket. Tack Oprah.
Mitt rum luktar nördsvett. Jag visste inte ens att jag kunde utsöndra den sortens svett, speciellt inte när jag inte nördat mig och pluggat.
Jag har istället läst ”Nomenclature to the names in The Lord of the Rings”. Jag älskar att vara sjuk..
Skrevs den 4 november 2009 klockan 1:09 f m · Kategori: Humor, Tankar
… man skulle glömma hur man kramar sig själv
… man skulle glömma hur man hånar på ett snällt sätt
… man skulle glömma hur man närvarar
… man skulle glömma hur man skämtar
… man skulle glömma hur man formar läpparna till en puss
… man skulle glömma hur man sjunger
… man skulle glömma hur man skålar högljutt
… man skulle glömma hur man cyklar jättefort
… man skulle glömma hur man skriver sina tankar
… man skulle glömma hur man skrattar med ögonen
Finns alltså bra mycket värre saker att glömma bort, än någon sketen fysikformel!
Skrevs den 28 oktober 2009 klockan 12:43 f m · Kategori: Humor, Tankar
Jag är fattig, jag har på några dagar tömt de fjuttiga kapital som jag hade på sparkontot, så att jag har råd med fest, tröja och annat skit. Saker som tar upp tiden från annat, som plugget. Så jävla värt, faktiskt. Jag skulle kunna skriva en bok nu, spela in ett album, läsa in en bok, organisera en egen fotoutställning, eller börja ge ut en egen dagstidning. Men jag klarar inte av att räkna ett enda mattetal. Men det är fine with me, jag kommer hata mig själv sedan, men det är nog okej – för just nu njuter jag av all onödighet. Mmm, ge mig mer ohälsosamt leverne, jag gillart. Döda hjärnceller och hundringar är en rätt så skön syssla, om än småtöntigt.
Men vem fan bryr sig, när man slipper räkna matte?
Skrevs den 5 april 2009 klockan 5:03 e m · Kategori: Humor, Tv
Don Drapers fru, Betty Draper (spelad av January Jones) är en riktig hårding!
Skrevs den 18 mars 2009 klockan 9:40 e m · Kategori: Humor, Min dag, Skolan, Tankar
Att sitta med en sida ur en roman framför sig, och ha i uppgift att analysera texten, så skulle jag hellre likt de gamla alkemisterna försöka skapa guld. Eller hitta de vises sten. Eller försöka räta ut alla kinesers ögon, färga alla afrikaner vita, måla alla vitingar svarta eller memorera SAOL.
Alla ovan listade saker känns faktiskt mycket lättare än att besvara frågan: ”Varför skildrar Nesser Henry så här?”.
Jag hittade på svaret på den omöjliga frågan. Ett svar som föddes genom samma sorts tankebanor som skapade apartheid, Paris Hilton och tv-avgift.
Min presentation är nästan klar. Jag körde en testversion inför ett fullsatt Glob… vardagsrum. Pappa. Inga ”eh”, inga ”vahettere” och inga ”asså”. Härligt. Bara stamningen försvinner så vinner jag guld på det här! Work it!
That’s hot.
Skrevs den 15 mars 2009 klockan 6:37 e m · Kategori: Humor, Tankar
Alla läsare kan andas ut. Jag hittade min svarta slips, bland koftor, byxor och behåar! Den hamnade lite fel, och jag tyckte att jag också gjort det när jag letade efter den! Jag har även lyckats få tag på en nu utdöd slips! Ganska fabulösa shoppingskills (dagens fikusmening)!
Äntligen kan jag ha en slips på huvudet, och en till runt lemmen när jag rockar loss hemma med slevar och kastruller! Helikopter-rock!
I wanna rock and roll all night!
Ladies and hängslemän, this is a slips.
Skrevs den 11 mars 2009 klockan 2:32 f m · Kategori: Humor, Min dag, Reaktioner
Folk, en massa folk, kom typ samtidigt. Som att de pratat ihop sig innan – eller så är det helt enkelt människor som är mycker mer punktliga än vad jag är. Jag låter ofta snyggingar stå i kylan, långisar vänta i timmar och lärare sakna min sorgliga kroppshållning åtskilliga kvartar av lektioner.
Så. Nu var alltså hela huset, eller, hela nedervåningen fylld prick 17.00. Den var tom så när på en syster-yster med töntfaktor 98,7 fem minuter innan fem. Bla bla, lång ståry kort, pappa kom. Blev överraskad. Glad. Kramades mycket. Vi sjöng efter några timmar (folk var mer angelägna att få supa ner sig). Och jävligt god mad, courtesy of mor & friends.
Men nu ska jag ju egentligen berätta om ett svin. Ett äckel. Jag kallar folk för äckel ibland, utan att mena det – då jag faktiskt tror gott om fler än vad man kan tro. Jag visar det bara inte, tjänster gör jag inte i onödan liksom. Men jag har mött ett äkta äckel. Han var inte ens tio år. Men jisses, den killen. Han hann på knappa fyra timmar säga att jag var konstig som satte ballonger på kuken, att jag var cp, att min vän Alexander såg ut som en tjej, han mobbade Alexanders bror (som är många år äldre), han sa att han ‘ägde alla på wow och cs’, han bokstaverade fuck you i femton minuter nonstop, han hakade upp sig på ord, han slickade min systers kudde, han pratade om trekanter, han hotade mig med stryk, han bad alla hålla käften, han sa ‘vad fan glor du på idiot’ till Alexander, han hade sönder saker samt vägrade lyssna på ett ord jag sa.
Och, jag är ju som jag är, så femton minuter innan han skulle dra så brast det. Jag berättade att han var en oförskämd snorvalp. Att han genast skulle släppa allt som tillhörde mig, och lämna mitt rum. Och han skulle bara våga tilltala mig igen. Jag kalla nog honom för apa också.
Jag var redo på böl. Han skulle gråta, lida, be om förlåtelse. Han skulle kyssa mina fötter, dra i mina byxben och samtidigt som han bildar en ocean av tårar så skulle han snörvla fram förlåt på minst femton olika språk.
Äcklet skrattade, och sa att jag skulle hålla min käft. Dö.
Skrevs den 13 januari 2009 klockan 11:43 e m · Kategori: Humor
Jag måste verkligen börja se efter vad jag skriver när jag använder tangentbord. Min hastighet funkar tyvärr inte alltid på google.se, utan det blir google.es – den spanska inkarnationen av google istället för den svenska alltså. Inte undra på att alla resultat av min crystal water-googling var på spanska. Jag var ett stort frågetecken ett tag!
Nyare inlägg »
