Jag saknar Prag lite. Själva stadens liv. Maten. Ölen. Det europeiska levnadssättet. Att njuta av vädret på en uteservering med en kall öl. Kanske någon cigarett. Och har man tur, med en fantastisk person. Behövs inte så mycket mer.
Nu hade vi inte superväder, Jim och jag, när vi var i Prag. Men det var klart njutbart ändå. Och när det inte var det så tvingade vi oss fram.
Hard Rock Café Prague. Jag och Jim dog.
Skriv en dikt. Det var vad jag valde att göra efter ett besök på Moderna Muséet med skolan. Det andra alternativet verkade för jobbigt, och är nog också det – för mig. Jag tänkte såhär: Jag har använt för mycket hjärnkapacitet och har för lite att göra samtidigt för att INTE publicera dikten här så att alla kan se den. Den är inget mästerverk, långt ifrån, men jag stavar i varje fall rätt. Och jag gillar bär. Så, här kommer den:
Linser är runda, hjortron likaså, majs är majsigt och blåbär är blå!
Vissa är hjortron, andra är blåbär,
Vissa är linser, andra är ockra.
Några passar i salladen, andra som dessert,
Andra måste kokas, och resten ska man sockra
I den kalla världen, håller de sig i sina paket,
Och med sin egna sort fryser ihop.
I den iskalla frysen, frodas en likhet,
Och en asocial folkhop.
När paketen försvinner,
Kan de klossas på varandra.
I en värld som av kärlek brinner,
Hjortron, blåbär, linser och ockra varandra finner.
Och inte kan man de klandra.
Japp, rubriken är sådär ofantligt sjukt lång. Men jag gillar den, och jag hatar att klippa bort saker.
Vilket konstverk som jag influerades av?
”Food with String Beans” av Irving Penn, 1977.
Det största problemet i mitt liv just nu är ett faktum….
… Hur fan kokar man lasagne-plattor? I kastrull? Klibbar de inte?
Cheeseburgaren är världens bästa hamburgare. Den är perfekt vill jag våga mig påstå. Brödet, som alltid är perfekt halvlent och ibland lite härligt flottigt. Köttet, som på sedvanligt McDonalds manér alltid är ätligt, till skillnad från till exempels Sibyllas kött som jag inte ens skulle låta hundar äta. Folk kan säga att Max är bäst, 100% svenskt ni vet, men det skiter jag fullständigt i. Sen när är svenskt kött det godaste? Aldrig. Jag äter McDonalds kött som i min mening är det enda kött man kan äta med potatis. Om man vill.
Osten är perfekt den med. Satt på snedden, så att det sticker ut lite på sidorn. Ser väldigt sexigt ut, som en fin böna med röd avslöjande klänning. Ketchupen är grädde på moset, eller, mitt egna myntade utryck: ketchupen på cheeseburgaren.
Cheeseburgaren är också bra bakismat. Jag säger inte bästa längre, då fjantskallarna på McDonalds HQ höjt priset med två kronor. Försök göra matten: Hur många burgare får du på 100 kr? Det tog min testperson Gabriel hela 1 minut att komma fram till det, nykter. Det är tortyr.
Men, summan är en helt perfekt hamburgare ändå. Köp, och njut!
