Arkiv för Min dag
Skrevs den 9 juli 2010 klockan 6:34 e m · Kategori: Min dag, Tankar
Man skulle kunna tro att jag fått sparken för till exempel dåligt beteende mot chefer, eller sexuella trakasserier mot vissa kollegor, eller för att jag tog en 7o minuter lång lunch på 45-minuterslunchen. Det skulle man kunna tro. Eller för att jag körde in i en vägg med en truck så väggen gick sönder. På riktigt. Eller för att jag råkade tappa en förpackning med medicinen som Michael Jackson dog av. Ja, det finns en del som helt enkelt skulle kunna kosta mig jobbet. Tur det att jag slutade idag.
Berlin i en vecka, på måndag, medan kollegorna får fortsätta göra sitt tråkiga arbete. Jag behöver bara skicka mitt kontonummer till chefen. 4 dagar. 3 lax. Funkar rätt bra.
Jag ska till Rom också, bokade det idag. Ska äta jättemycket pasta, jättemycket pizza, dricka jättemycket vin, och spy ofantliga mängder. Eller ta det lite lugnt. Vi får se vad jag är sugen på.
Skrevs den 7 juli 2010 klockan 12:23 f m · Kategori: Min dag, Tankar, Tips
Jag kände mig otroligt vuxen, på min första arbetsplats, när jag sprang ner för trapporna, svettig, knappt färdigombytt och panikslaget försökte ringa Mattias. Jag lyckades till slut, och då hade han hunnit en bit redan, eftersom vi jobbar på samma område. Uppsala Business Park. Skitballt.
Jag hade faktiskt börjat skriva två stycken om vad jag gjort för enformiga saker idag, men insåg sekretessavtalet jag fick skriva på (badass!), och då kanske inte det är så smart att skriva saker här. Jag kanske är skyldig till försök att avslöja hemligheter. Max.
Efter min härliga fika med Mimmi, där vi avnjöt koffein, nikotin och transfetter – och lite fotboll, har jag ägnat min kväll åt telefon och The Selby. En riktigt bra jävla sida. Och jag hittade en mysig, värmande och glimten-i-ögonen-bild. Typ så man vill bo och ha det. Det insåg jag, när jag drömde mig bort i bristen på sommarljus, och med hatet mot min mobil färskt i minnet.
P.S. Jag har torra och spruckna läppar för första gången på evigheter. Shit.
Skrevs den 25 juni 2010 klockan 1:27 e m · Kategori: Min dag
Du ser ut som en sliten alkis, sa far för några dagar sedan. Det tar jag som en komplimang.
Folk som är bra på att planera är lyckliga, och det känner jag av nu. Jag har inte planerat eventuella systeminköp, eller mat ens. Men vad spelar det för roll när man är en lirare av galaktiska proportioner? Eller, jag snor mat och några öl hemifrån. Kanske även fräscha kläder. Jag har ju kört på samma festutstyrsel fyra dagar i rad, och varenda dag haft förhoppningen att jag ska umgås med olika personer. Sedan insåg jag att jag inte har så många vänner, i alla fall inte så många vänner som är roliga. Men jag skäms inte, utan lever bara upp till pappas inledande citat.
Det är bra väder. Jag har lite pengar. Bruna skor. Cykel. Snart vänner. Och kanske kanske lite verklighetsförstärkande. Glad midsommar!
Skrevs den 24 juni 2010 klockan 2:37 f m · Kategori: Min dag, Tankar
Jag sitter för tillfället på golvet. Alkohol- och nikotinruset har sedan länge flytt min kropp, och tröttheten börjar komma sakta. Jag har inte sovit på 40 timmar, och det kan ju tyckas vara ganska alarmerande. Eller, det är väl ganska alarmerande.
Min sängkamrat sover sedan en och en halv timme, men jag har för mycket att tänka på. Jag vill äta köttbullar och potatismos, med en massa människor. Jag vill titta på fotboll, och bara samtala. Det var längesedan, jag fick samtala och skratta och skämta och lyssna i en och samma situation. Allting blev så allvarligt någonstans på vägen. Allting blev så betydelselöst någonstans på vägen.
Jag försökte titta på stjärnor idag. De ska ju finnas där uppe i himlen. Jag satta ölflaskan, den femte, till munnen och kisade hårt för att se något på den blåa natthimlen. Jag såg endast röken jag blåste ut. Allt var lönlöst. Men det beror väl så klart på vart man letar, för nog hade jag några stjärnor runtom mig som dansade på stenhällen – och det var inte en salut till dekadens, utan mer en fridsam företeelse, något oabstrakt i min dimma.
Jag funderar på att ge Madelene en kyss. Hon sover fridsamt. Ge henne en kyss som tack för en klar afton, som oavsett alkohol och nikotin aldrig släppte greppet. Kanske även för att hon nu är 18. Kanske för att hon är förbannat snygg i Partille-tischa och trosor. Kanske.
Skrevs den 22 maj 2010 klockan 2:21 e m · Kategori: Min dag
… och jag hängde knappt med. Jag bara vaknade upp en morgon, och insåg att träden var gröna, att gräset var grott, att asfalten var varm och tiden var fri.
Skrevs den 1 maj 2010 klockan 7:22 e m · Kategori: Humor, Min dag, Tankar
Det är tur att det finns folk som inget annat gör än att reagera på banala vardagsföreteelser. Som till exempel de som avskyr att Uppsalas bussar är gröna. Eller att McDonalds paj är för varm. Eller att det är för kallt jämt. Eller för varmt.
Varför det är tur? Jo, för annars skulle jag inte finna. Och det är något speciellt över de som bryr sig om vardagens små äventyrliga anekdoter, och det vill jag ha sagt utan att det ska se ut som att jag höjer mig själv till skyarna. Det är helt enkelt lite sexigt att bry sig om detaljer. Lite konstnärligt att märka onödiga saker. Allting blir även lite roligare, och jag tror man känner att man lever lite mer än andra.
Med andra ord, furthermore, avslutningsvis – när ni tråkmånsar grinar illa när jag berättar om att jag hatar de där jävla cykelställena som aldrig har plats för mitt cykeldäck, ska ni tänka att jag är konstnärlig, (vacker), äventyrlig och sexig. En da Vinci – Indiana Jones cross-over.
Jag älskar dessa små banala inlägg. Banal. Smaka på ordet. Haha.
Någon annan som stör sig: https://www.flashback.org/t1183198.
Skrevs den 4 november 2009 klockan 10:46 e m · Kategori: Humor, Min dag
När jag är frisk, så önskar jag ofta att jag vore sjuk. Inte dödligt sjuk, inte sjuk så att man liksom på något sätt mår… eh… dåligt, utan bara sådär att man vaknar en jobbig tisdag och tänker: ”Oj, jag är lite snörvlig, bäst att stanna hemma”. Detta ska absolut inte hända ofta, för då är nog något fel, men kanske någon gång var tredje månad.
Idag vaknade jag upp och kände mig kass. Det var inte den roliga sortens sjuka, utan snarare den där man vaknar upp med huvud- och rumpvärk. Och jag har absolut inte sysslat med något konstigt under min nattsömn, utan nog bara fått lite rättvisa efter att ha vandrat hem från BJ mitt på natten/morgonen utan jacka, samt legat på Madelenes gästsäng (rumpan (no innuendo)). Lite snyftande senare, och man hade ett glas vatten bredvid sig. Tack mamma. Lite mer snyftande, om att få datorn levererad till sängen, och hon valde att istället dra upp persiennerna och dammsuga. Då var det klart: Jag stannar hemma idag.
En sådan där sjuk dag som man ibland önskar sig, ska ju helst börja med en jävligt lugn frukost. Sån där som man ser på teve. Man har lagat sin frukost, och ska nu intaga den sjuuuuuuukt sakta medan man glor på Nyhetsmorgon/läser tidningen. Man ska ju vara så där snyggt påklädd och stylad också, för på tv vaknar alla med perfekt frilla och pressveck. Jag såg snarare ut som att jag hade stoppat in huvudet i fläkten, samt gjort ett kalsongryck på mig själv. Ja, det är så man vaknar på riktigt. Ofta vaknar jag även med tröjan uppe vid halsen; Antingen försöker jag strypa mig själv under sömnen, eller smeka min överkropp. Eller både och.
Inget hade klaffat på teve-sättet, men teven måste ju ändå sättas på. Nyhetsmorgon. Medan jag åt frukost lärde jag mig jättemycket. Tack Oprah.
Mitt rum luktar nördsvett. Jag visste inte ens att jag kunde utsöndra den sortens svett, speciellt inte när jag inte nördat mig och pluggat.
Jag har istället läst ”Nomenclature to the names in The Lord of the Rings”. Jag älskar att vara sjuk..
Skrevs den 20 april 2009 klockan 10:02 e m · Kategori: Min dag, Tankar, Österrike
Ofattbart mycket har klämts in i en ofattbart liten väska. Jag har för en gångs skull tänkt mig att inte dö på kuppen när bagaget ska plockas upp från rullbandet, för seriöst – den maskinen är verkligen livsfarlig.
Kläder är så klart med. Skjortor, pikéer, tröjor, byxor, strumpor och annat tråkigt listmaterial som skulle få SIFO att dö. Mamma hade köpt en häftig necessärgrej någonstans. ”Allt går in i den!” sa hon med ett läskigt leende. Fränt, sjöng jag för mig själv i huvudet och stoppade ner tandborste och brandfarliga vätskor.
Presenter till värdfamiljen finns ju också, en massa kärringkrafs mor köpte på sig som en eller annan u-landare nog har slitit arslet av sig för. Circle of life, skulle jag kunna säga om Österrike låg i Afrika.
Jag har egentligen inga förhoppningar på landet, och jag tror nog att Österrike inte har några förhoppningar på mig heller för den delen. En hopplös svensk kille, blir bara en vilse hopplös svensk kille på främmande mark. Kameran ska med, det ska fotas för i helvete, dock utan den där fina gluggen jag kika på idag (30mm, f/1.8 D). Men det funkar nog ändå, finns mycket motljus i österrike. Och äta. Det ska jag göra. Och pussas. Och prata. Riktigt Sex and the City-liv med andra ord, mr. Big Fritzl, här kommer jag!
Skrevs den 1 april 2009 klockan 7:33 e m · Kategori: Min dag
‘Buss suger’, sade jag högt för mig själv när jag vaknade. Jag sänkte mitt snillefinger för att torka salivet runt munnen (drömmer jag om mat?) och tittade ut genom fönster. Det var soligt. Jag märkte blöta ränder på vägen, och för en kort stund befarade jag att det regnat över vår stad, genom ett randsåll eller något. Jag insåg sedan att det fattades grus på gatan. GRUSET HADE SOPATS BORT = VÅR!
Jag dubbelkollade om inte Jim hade lite lust att springa jämte min räser-cykel, men icke, buss dög fortfarande för karln. Jag åt frukost skitfort, jag räknade jättemycket matte och sedan löste jag alla världsproblem. Jag åt glass, körde igång Razorlight på maxvolym och rockade med tandborsten i några timmar. Sedan var det dags att dra på sig den nya vårjackan, kolla sig i spegeln två tre gånger och med ett käckt leende rappa fram: ”My dick is bigger than a bridge, your dick look a like a little kids, my dick rush like the Chargers the whole team, your dick looks like it’s fourteen…”. Sedan insåg jag att jag smädade min egen spegelbild, drog upp ett långfinger och tåvalsade ut genom dörren till min Cykel.
När jag väl fått upp farten, med Razorlight igång och jackan lite stiligt stängd kände jag att det var dags att glassa så som bara koolingar kan. Solbrillor fram, Clintan-ansiktsuttryck och lite gung på rumpan. Väry najz. Sen hände inget mer. Jag kom fram till skolan, såg IB:are och tänkte vara stencool och parkera cykeln på snedden. Jag klampade bortåt mot skoldörren med verkligen 100 häftighetsaura, bara för att höra hur min cykel river ner sju andra. Jävla slit.
Efter att ha planerat sabotage och stölder med Andreas cyklade jag till gymmet. Inget märkvärdigt, mina muskler kanske är en nanometer större och jag kan fortfarande inte göra en trippelvolt – men patience is a virtue.
Cykelfärden hemåt förtjänar dock sin egen bok. ”Mitt liv som cyklist i Uppsala den första april, en solig vårdag 2009 med bra musik och fula träningskläder”. Jag valde en mycket längre väg. Genom industriområdet, bara för att få lite backe. Insåg för sent att det var uppförsbacke, men det var fel dag att se ut som Herr Surpuppa, så jag drog på mig det fetaste Bert Karlsson-leendet sedan…. sedan Bert Karlsson förlorade svendomen. Med Ted Gärdestad i lurarna, och mina träningskläder (som är luftiga på HELT rätt ställen) cyklade jag lungt och försiktigt. Jag till och med signalerade en sväng, bara för att, och lite bara för att polisen var precis bakom.
Jag cyklade också om tre tanter, varav en körde om mig först. Hon hade lite mer mod än jag, när hon så gammal som typ 60 år tokstörtade ut på gatan, medan jag på mina unga 17 kollade både höger och vänster flera gånger. Men det är okej, jag njöt ju av dagen. Jag hann bli kompis med en bilist, som i rondell stannade för mig tre gånger (jag cyklade lite konstigt) och jag hann även glida på gruset. Tror jag kammade hem alla poäng idag, denna underbara aprildag. Inget aprilskämt dock, vilket är lite synd – ingen brydde sig visst om att blåsa mig. Men det är lugnt, jag blåste mig själv nyss. I allt detta lallande om en härlig vårdag (som förhoppningsvis upprepas imorgon) på cykel, så insåg jag min feta kemilabbrapport som ska in på fredag, och biologi B-provet jag har då. Tyvärr inget aprilskämt.
Och grattis, den arma sate som läste 600 ord om min tid på cykel idag. Lämna namn och telefonnummer, så skickar jag en naken belöning!
Skrevs den 24 mars 2009 klockan 11:10 f m · Kategori: Min dag
Jag vaknade nyss. Tog en titt på klockan, 10.00. Alltså, jag börjar om 5 minuter. Helvete.
Normal mänska hade kanske försökt ta sig ner till lektionen ändå, och vara typ 40 minuter sen, den är ju ändå 90 min lång. Men inte jag. Jag har tyvärr varit sen de senaste tre lektionerna, och jag vågar helt enkelt inte gå till lektionen idag. Birgitta Hellman skrämmer livet ur mig. Inte på det sätt att hon kommer döda mig. Utan mer att det är jobbigt att höra hennes anmärkningar, som jag har turen att oftast få undslippa. Men nu är det kört. Jag tror jag är sjuk….
Nyare inlägg »
