Arkiv för Min dag
Skrevs den 18 mars 2009 klockan 9:40 e m · Kategori: Humor, Min dag, Skolan, Tankar
Att sitta med en sida ur en roman framför sig, och ha i uppgift att analysera texten, så skulle jag hellre likt de gamla alkemisterna försöka skapa guld. Eller hitta de vises sten. Eller försöka räta ut alla kinesers ögon, färga alla afrikaner vita, måla alla vitingar svarta eller memorera SAOL.
Alla ovan listade saker känns faktiskt mycket lättare än att besvara frågan: ”Varför skildrar Nesser Henry så här?”.
Jag hittade på svaret på den omöjliga frågan. Ett svar som föddes genom samma sorts tankebanor som skapade apartheid, Paris Hilton och tv-avgift.
Min presentation är nästan klar. Jag körde en testversion inför ett fullsatt Glob… vardagsrum. Pappa. Inga ”eh”, inga ”vahettere” och inga ”asså”. Härligt. Bara stamningen försvinner så vinner jag guld på det här! Work it!
That’s hot.
Skrevs den 17 mars 2009 klockan 11:45 f m · Kategori: Min dag
Wihoo! En presentation som ska vara klar om två dagar, en ekonomiportfolio som ska vara klar om tre dagar, kemiprov, massa fysik och biologi.
Och nu; skriva klart det här, borsta tänderna, klä på mig, äta (fel ordning). Bussen går om 15 min!
Vrooooom!
Skrevs den 11 mars 2009 klockan 2:32 f m · Kategori: Humor, Min dag, Reaktioner
Folk, en massa folk, kom typ samtidigt. Som att de pratat ihop sig innan – eller så är det helt enkelt människor som är mycker mer punktliga än vad jag är. Jag låter ofta snyggingar stå i kylan, långisar vänta i timmar och lärare sakna min sorgliga kroppshållning åtskilliga kvartar av lektioner.
Så. Nu var alltså hela huset, eller, hela nedervåningen fylld prick 17.00. Den var tom så när på en syster-yster med töntfaktor 98,7 fem minuter innan fem. Bla bla, lång ståry kort, pappa kom. Blev överraskad. Glad. Kramades mycket. Vi sjöng efter några timmar (folk var mer angelägna att få supa ner sig). Och jävligt god mad, courtesy of mor & friends.
Men nu ska jag ju egentligen berätta om ett svin. Ett äckel. Jag kallar folk för äckel ibland, utan att mena det – då jag faktiskt tror gott om fler än vad man kan tro. Jag visar det bara inte, tjänster gör jag inte i onödan liksom. Men jag har mött ett äkta äckel. Han var inte ens tio år. Men jisses, den killen. Han hann på knappa fyra timmar säga att jag var konstig som satte ballonger på kuken, att jag var cp, att min vän Alexander såg ut som en tjej, han mobbade Alexanders bror (som är många år äldre), han sa att han ‘ägde alla på wow och cs’, han bokstaverade fuck you i femton minuter nonstop, han hakade upp sig på ord, han slickade min systers kudde, han pratade om trekanter, han hotade mig med stryk, han bad alla hålla käften, han sa ‘vad fan glor du på idiot’ till Alexander, han hade sönder saker samt vägrade lyssna på ett ord jag sa.
Och, jag är ju som jag är, så femton minuter innan han skulle dra så brast det. Jag berättade att han var en oförskämd snorvalp. Att han genast skulle släppa allt som tillhörde mig, och lämna mitt rum. Och han skulle bara våga tilltala mig igen. Jag kalla nog honom för apa också.
Jag var redo på böl. Han skulle gråta, lida, be om förlåtelse. Han skulle kyssa mina fötter, dra i mina byxben och samtidigt som han bildar en ocean av tårar så skulle han snörvla fram förlåt på minst femton olika språk.
Äcklet skrattade, och sa att jag skulle hålla min käft. Dö.
Skrevs den 10 mars 2009 klockan 5:58 e m · Kategori: Min dag
Fadern min fyller hela femtio år idag. Mamma har planerat en överraskningsfest, och i detta tillfälle så inväntar vi och gästerna min pappa. Spännande!
Men var fan är min slips? Helt spårlöst borta. Finns inte någonstans, och jag kommer nog börja gråta snart. Mamma vägrade låta mig springa och köpa en (skitsnygg) ny slips – jag är aldrig snabb på något enligt henne. Aja, får väl ha skoj och äta gott utan en slips. För pappas slipsar är ju tjocka gubbslipsar, och såna sitter ju bäst på Göran Persson och Knugen.
Skrevs den 4 mars 2009 klockan 8:30 e m · Kategori: Min dag
Jag tror bestämt att ekonomi är precis lika skoj som en vasektomi. Eller hatbrott.
En uppsats ska skrivas, en kommentar på någon artikel om det ekonomiska läget på klotet just nu. Jag tror att det är roligare att somna på z-knappen, än att börja på kommentaren. Som ska in på fredag.
Jag tror jag tar det lugnt ett tag till, med lite Dylan.
Skrevs den 11 februari 2009 klockan 8:49 e m · Kategori: Min dag
Hej jag heter Pourab och har ont i runkmuskeln av allt jävla skrivande!
Skrevs den 18 januari 2009 klockan 1:13 f m · Kategori: Min dag, Tankar
jag förstår din rädsla.
Skrevs den 10 januari 2009 klockan 5:15 e m · Kategori: Min dag, Reaktioner
Jag lyssnar på min favoritspellista och skriver en uppsats. Något är dock fel, jag fnittrar av lycka inombords..?
Skrevs den 5 december 2008 klockan 9:55 e m · Kategori: Min dag, Reaktioner
Fy fan vad Uppsala ser ut som en överkörd Bert Karlsson. Ful, gropig och en jävla massa hjulspår.
Efter några veckors skolbussande, besteg jag återigen min kärringcykel. Inte för att jag kände mig särdeles hurtig, eller ens lite sugen på frisk luft – utan för att jag dels missa bussen och dels för att jag ville komma i tid. Det gjorde jag inte. Fast, vem bryr sig om petitesser som två minuters försening? Inte jag, och inte min mattelärare. Längre.
Nu handlar inte denna text om små värdsliga ting som frånvaro och läsvilja, utan snarare de saker som jag lagt märke till idag. Det första jag såg var vid Bolandsparken. Den var typ borta. En legion av grävmaskiner stod uppradade med stora gapande hål i marken kring de. Jag vet inte vad de ska göra, bunkrar eller kaninfällor? Såg ut som ett första världskrigsstridsfält, och tro fan inte att världen var snygg under första världskriget. De slogs egentligen om spenatmos. Hela Europa såg ut som spenatmos. Men curry. Och döingar. Och gropar.
Efter förvåningen lagt sig efter att ha sett den massakrerade bolandsparksområdet cyklade jag kvickt vidare över lera och is mot skolan. Bara 50 meter längre fram bygger de. Jag visste i och för sig att de bygger där, men ändå. De bygger överallt. Precis överallt. Eller, jag måste ändra lite. De bygger inte. De gräver. Som om stadsplanerna gått i pension och praktikanterna från sandlådan fått ta över.
Ne, Uppsala ser på sina håll helt förjävligt ut. Jag blir nästan lite ledsen i ögat när sånt händer – men det utlovas snyggare områden om cirka fyra år. Den som ser, får lever… eller hur säger man?
Skrevs den 28 november 2008 klockan 12:48 f m · Kategori: Film, Min dag, Recensioner, Tips
Igår travade jag, Jim, Mattias, Jonas och Dana ner till en läskigt folktom biosalong för att titta på Madagascar 2. Uppföljaren till demonrullen, som har det smått revolutionära namnet Madagascar. Oväntat, va?
Med magen full av kebab, Day & Age i en plastkasse vid foten, en hutlöst dyr och äcklig godispåse samt en skön kofta på mig var humöret på topp. Sånt humör där man ställer sig upp på platsen längst fram, ser ut över de mestadels tomma sätena och spänner sig. Inte särskilt snyggt i något land på denna jord förutom kanske, passande nog, Madagascar. Känner man sig ändå som en liten pojke i Vatikanen – all eyes on me.
Filmen rullade igång med lejon. Som majoriteten av filmer gör, om man endast sett Lejonkungen och början av Tom och Jerry om och om igen. Skratten lät sig inte hållas. Även om det lät som att man ensam satt och tokbröla, vilket jag misstänker att jag stundvis gjorde, så hördes de andra åskådarna långt bak då och då när det var helt tyst i salongen. Och så Jim, Dana, Jonas och Mattias (precis i den ordningen) fniss, eller skratt som de kallar det.
Vi killar fann lyckligt nog den bisarra lätta kåthet man känner till pingvinerna, precis som i första filmen – de är ju bara för coola. De fortsätter briljera i Madagascar 2 ESCAPE TO AFRICA tillsammans med resten: Gloria, Melman, Alex, Marty och Julien. Sjukt kul, flabb i en och en halv timme. Det sköna med att sitta längst fram är också att jag slipper behöva hoppa i stolen för att se nåt – det förstör lite av filmkänslan och känns mer som att kolla på porr på Cosmonova.
Roligaste mobboffret sedan sittkissarn med gurkfetisch!
« Tidigare inlägg ·
Nyare inlägg »
