startsida maila mig! sindicaci;ón

Arkiv för Reaktioner

Det är de där röda kaninerna som ställer till det för herrn

Jag har börjat förpesta mina relationer med andra medmänniskor. Eller, snarare medobjekt. Min mobil som jag älskat så länge, som tjänat mig troget (som Madelene påpekade), är nu mitt hatobjekt. Min älskade kamera, min älskade Ben, ignoreras av mig allt för ofta. Varje gång jag ska ut, senast idag, smashar jag en klibbig blick på honom och konstaterar: ”din jävla tjockis”. Jag orkar inte bära runt på honom. Jag tror att om jag blev tvungen att bära till exempel Jim varje gång jag var ute, så skulle jag inte orka dejta honom lika ofta. 

Jenny kommer in i bilden någonstans här. Min gitarr, som jag också älskar. Som, ja, jag drömmer om en annan. Mina våta drömmar handlar om en blå snygging, och jag känner mig så hemsk mot Jenny. Vår relation spricker snart, och jag vet inte vem som får barnen.

 

Jag insåg ett flertal saker då. Inget är mig så kärt att jag vill ägna 100% av min tid åt det längre. Jag bryr mig inte om spel (för ett år sedan skulle jag skjutit mig själv för att jag sa det), bokintresset fastnade på någon sida i mitt liv, filmer är inte alls det som jag gillar att se mest, tv-tiden har sjunkit dramatiskt och jag är inte ens med mina töntar längre. Jag har blivit tråkig. Jag har blivit det jag lovat mig själv att aldrig bli. Jag har blivit mina föräldrar. Än finns det hopp, men för få bystiga dvärginnor med vispgrädde. En jävla synd, som Jesus skulle sagt från tjacklyan. Jag är bara en tråkig nostalgiker, som får min kick genom att betrakta högstadieelevernas galna upptåg. Man är vad man äter. Och jag har med all sannolikhet svalt Arne Weise.

Uppochner, ner och upp, grisen hade sex med en tupp!

Fritidssysselsättningar: Försöka stava til fritidssysselsättning, plocka upp gitarren bara för att sedan slänga tillbaka den, sitta vid bord, lära mig en massa fysik.

Vad jag inte gör: Ens försöker ta en bild som inte ser ut som Bert Karlssons vackra anlete, musik vad är det?, andas frisk luft, träffar mina vänner, bäddar sängen.

Det sista är något som mamma säkert skulle tvingat mig skriva, om hon fortfarande vore vaken. Jag är väldigt medveten om hur alla har det, och jag är ännu mer medveten om hur mycket jag tycker synd om mig själv. Otroligt patetiskt, men jag antar att alla har rätt att göra det. Att tycka synd om sig själv. För det gör jag. Jag tycker väldigt synd om mig. Jag löser fysikproblem och tänker för mig själv: ”Jag jobbar arslet av mig här, och inte fan kammar jag hem några coolhetspoäng”. 

På filmer är det alltid de tuffa mc-killarna med svarta läderjackor och brylkräm som får jäntorna att strippa runt deras ben. Har jag tur och lite hundgodis får mitt ben en lycklig stund av en sådan där underdimensionerad chihuaha. Men tyvärr har jag inte läderjacka, brylkräm eller en mc – så jag väntar på tiden då Fonzie är en fena på fysik och jag med mina fysikkunskaper kan plocka upp en och en annan tandpetarbimbo från Guatemala. Det förtjänar faktiskt nördar.

Ja, jag lovar er läsare detta. Dagen kommer då Stephen Hakwings rullstolssex faktiskt kommer vara sex i en rullstol, och inte med en. Dagen kommer då äckliga bloggarsvin, som på säkert avstånd från handikappade genier smädar de, kommer att doppas i choklad och dumpas i Tjockholmen för att slickas till döds. Just nu hoppas jag att detta blogginlägg inte indexeras av Goggles spindel, för då jävlar kommer det se knäppt ut med ”Pourab Paul: rullstolssex, bloggarsvin, handikappade genier, tandpetarbimbo, patetisk”. En jävligt bra beskrivning på mig!

Och värt att onämnas måste ju vara den härliga natten som är pissgul på ett fint sätt. Jag vet inte om det regnar, eller om det är dimma, eller om det är föroreningar. Eller, kanske alla tre på samma gång. Sweet mango! Härligt utsikt från mitt fönster. Skulle gärna beskriva den om jag planerade bloggläsarmord. Men, det gör jag inte. Än. Det enda som bör nämnas är kanske den ensamma mannen som sitter och tittar på något monotont klockan 01:20, vilket bara kan vara hårdporr. Vilken snusk. Inte undra på att hans barn föddes som puckon om han kör med ångvältarmetoden i sovrummet. Men, så får man ju inte säga. Och som tur är kan jag inte radera något som jag redan skrivit. Vet inte om det är min lättsamma attityd till livet (nope), eller kanske det att jag faktiskt bara ångrar mina sena blogginlägg först efter att jag sovit på saken eller kanske det att jag helt enkelt hoppas att idioten över gatan läser min jävla blogg så att han får bukt på de där jävla gaphalsarna som gör livet otroligt surt för mig på sommaren, i världen och oftast på bussen.

Hur som helst timmer, håll hårt i kjolen om en sisådär evighet då jag och mina nördkompanjoner vänder upp och ner på hela systemet och solovårar oss. På så sätt får vi pengar, och en hel dröm med nördavkomma. Great Success, för att citera min dvd-spelare.

Nu vart det fel!

Jag avundas alla de människor som lyckas ta roliga bilder ute i deras vanliga liv. Typ ”Fryst kyckling lever”-bilden. Därför är jag så lycklig idag. På väg hem från skolan, när Jim och Jonas kidnappade mig till Gränby, fann jag denna sjukt roliga grej.

Lägg märke till att den stora behållaren är en frys. Och att brödet var stenhårt och iskallt.

Bedrövligt

Programmet med världens fulaste och uslaste namn någonsin sänds på tv om några minuter.

Betnér, du kan inte mycket, och absolut inte komma på bra namn ett program. Men, jag antar att någon prao-elev fick komma på titeln…


Titeln luktar rutten fisk, precis som Betnér.

Snart så

Om några veckor, den 20:e oktober, släpper Razorlight den första singeln från deras kommande platta. Singeln heter Wire to Wire, och ska ha lite mer rock fast med Razorlight-touchen. I november släpper de skivan, som heter Slipway Fires.

November alltså… Både Killers och Razorlight då. Kommer bli för mycket! Men, jag ska inte klaga, utan bara flina av lycka likt iprenmannen!

Jibberish

Spammarna har slutat tipsa mig om Viagra och annat som ger ”enlargement”. De har kanske till slut insett att engelska inte är mitt modersmål, och istället gjort ett tappert försök att skriva på svenska. De överdrev lite med ordsammansättningsreglerna i svenskan. Dessutom saknar de länk. Så, nu är spam totalt onödigt.

Drömvagnen

Sedan jag var liten, eller kortare bara kanske, så hade jag en dröm. Precis som Martin Luther King Jr. drömde jag om ett fordon. Han om en buss, jag om en bil. Inte vilken bil som helst, utan världens tuffaste bil. Den hade vingaktiga dörrar, raketmotorliknande grejer och såklart kunde den flyga. Det är väl ganska uppenbart att min drömbil var en bil från en film. En bil jag aldrig sett på riktigt i mitt liv. Det kan ha berott på att filmen jag såg den i var från 1985, och uppföljarna till den filmen släpptes året innan jag föddes. Men, gamla bilar är inget sällsynt på bilvägarna, men jag har ännu till dags dato inte sett en sådan bil.

Efter lite efterforskningar vet jag att anledningen till att jag inte sett en sådan är att den endast såldes i USA. Att den endast tillverkades i två år är också det en anledning till att jag aldrig sett en sådan.

Bilen är såklart en DeLorean. En DMC-12. Bilen som Doc Emmet Brown bygger om till en tidsmaskin, genom att använda sin flux capacitator. Bilen som Marty använder för att flyga till November 1955 från 1985. Han flyger sedan tillbaka till 1985, sedan till 2015 (bilar flyger), tillbaka till 1985, tillbaka till 1955, till 1885, till 1985. Många resor, i den kära DMC-12, bilen som byggdes av DeLorean Motor Company mellan 1981-1982, varefter företaget gick i konkurs. 

Nu har ägarna till rättigheterna till bilen bestämt sig för att producera DMC-12:an igen. Inte världens snyggaste, men nog fan världens coolaste bil. Mest respektingivande. Perfekt för att ragga Back to the Future-fans. De kvinnliga (om sådana finns). $57 000 hamnar prislappen på, vilket är dryga 350 000 kronor. Jag tjänar cirka 13 000 kronor per år. Så, om 26 år har jag råd. Då är jag bara…. 43 år. Perfekt ålder för att köra en 80-talsdesignad bil. Min alldeles egna tidsmaskin. Min DeLorean. Häftigt!

B – L – O – S – S – A

Blossas årgångsglöggar har alltid varit helt fantastiska, rent estetiskt. Min personliga favorit, 07 (tätt följt av 03) är otroligt snygga flaskor. Synd att jag inte äger några, dessa flaskor gör sig fint på en hylla eller något annat ställe avsett för att skryta.

Årets glögg kommer ha smaken blåbär. Designen släpptes nyligen, och den är lika snygg som de tidigare 6. Designfirman säger sig ha spanat på blåbär och snö. Vilket de lyckats väldigt bra med. De är proffs de, på att välja rätt nyans.

Lätt köp!

Hur kommer det sig…

… att Nicolas Cage har 9 filmer på gång under 2009, men Tom Hanks bara 1?

För jag kan i mitt liv inte förstå hur Nicolas, som säkert kommer tjäna minst 135 miljoner dollar 2009, inte kan utföra sitt jobb ordentligt. Och hur en av de bästa skådespelaren Tom Hanks bara kommar ha en film 2009, som dessutom säkert kommer vara undermålig då det är en uppföljare till da Vinci-koden.

Jag kan heller inte förstå varför jag man måste kunna franska för att kunna få avnjuta Audrey Tautou på vita duken, då hon inte verkar så mån om sin Hollywoodkarriär utan satsar på franska filmbranschen. 

Egentligen har det här ingen som helst substans, jag bara försöker skriva mig trött. Går inte så värst bra. Happ, får man pungsparka sig i skallen då.

Nynniga tankar

C   C/G   C   C/G   F   C   C/G   G 
Am   C    F   C   G

Till de ackorden går alla mina tankar just nu. Alla mina tankar är på engelska också. Lite mer actionhjälte i det hela helt enkelt. Mina tankar är lite mörka, sotiga, explosiva och aningen töntiga, precis som de flesta actionhjältar. Lika illa som The Governor är det inte än, skulle tankarna vara som gamle Arnold skulle jag antagligen avslutat mig på samma sätt som T-1000 tar död på Johns fosterpappa i Terminator 2. Genom mjölkpaketet. Snabbt, och blodigt.

Av nån anledning har min röde djävul försvunnit. Min ängel på höger axel har fortfarande skepnaden Pourab i vit smoking. Gloria också. Rackarns djävulen har dock försvunnit, väldigt tråkigt då det alltid var en magsmärtande fröjd att se mig själv i röd latexkappa och djävulsdiadem. Av någon anledning är min onda sida helt bortblåst. Enbart för dagen får jag hoppas, då min obligatoriska rytningar åt syrran uteblivit, min dagliga kaxighet är även den borta samt att jag inte brukat en enda grov svordom på hela dagen. Fasen vad underligt, jag vet inte vad det är som fått bort det onda i mig, måste vara osten jag åt till frukost. Visste väl att kyrkligt ost från Wästgöta inte kunde vara pålitligt. Guds verk säger de att de gör, de där munkarna. 

Vilket för mig till frågan om världen, som enligt religiösa är skapad av Gud, ska vara god? Jag ställer mig frågande till de troende, som hävdar att Gud är god. För det kan jag hålla med honom, skäggfarbrorn i bibeln är god. Så god att han dödar folk, men det var ju så längesen att preskriptionstiden är över. Så, då är man ju oskyldig. Synd att domstolarna hittades på så många år efter Guds folkmord. Djävulen. Han ska ju vara ond, röd, naken och hornig (om ändå bloggen var på engelska, ett ‘horny’ där hade varit tokskoj). Varför nämns han aldrig längre för? Alla dessa troende under 2000-talet pratar glatt om Gud, men, jag som ofta hädar och sånt skit har ALDRIG blivit hotad med att hamna hos Djävulen. Ingen har hotat mig med helvetets varma bastu, eller att om jag inte slutar med att ljuga så kommer jag få en röd getman som ska tugga på mina fötter. Stackars honom, tänker jag, och fortsätter fundera över varför Djävulen försvann från modern religion. Betyder det att de troende tror på en helt god värld? Jag tror faktiskt inte det. För även om jag hört många agressiva utläggningar om hur korkade religiöst folk är, och även om jag ibland håller med talförarna, så tror jag ändå på mänsklig intelligens. Och jag tror faktiskt att de troende har kommit på något. De har insett en sak, och de förlorat en sak. De har insett att Djävulen bara är ett samlat begrepp för människa och samvete. Människan som gör dumheter, och samvetet som gnager på en. Gud och Djävulen är samma sak, som man kan se i Bibeln när Gud slaktar och håller på.

Det är bara mina små tankar som uppkommer när jag lyssnar på musik. Bryr mig egentligen inte om religion. Jag gillar hur jag byter ämne i mina inlägg, samt oftast skriver mycket om en sak utan att ha något mål!

« Tidigare inlägg · Nyare inlägg »