Arkiv för Skolan
Skrevs den 18 mars 2009 klockan 9:40 e m · Kategori: Humor, Min dag, Skolan, Tankar
Att sitta med en sida ur en roman framför sig, och ha i uppgift att analysera texten, så skulle jag hellre likt de gamla alkemisterna försöka skapa guld. Eller hitta de vises sten. Eller försöka räta ut alla kinesers ögon, färga alla afrikaner vita, måla alla vitingar svarta eller memorera SAOL.
Alla ovan listade saker känns faktiskt mycket lättare än att besvara frågan: ”Varför skildrar Nesser Henry så här?”.
Jag hittade på svaret på den omöjliga frågan. Ett svar som föddes genom samma sorts tankebanor som skapade apartheid, Paris Hilton och tv-avgift.
Min presentation är nästan klar. Jag körde en testversion inför ett fullsatt Glob… vardagsrum. Pappa. Inga ”eh”, inga ”vahettere” och inga ”asså”. Härligt. Bara stamningen försvinner så vinner jag guld på det här! Work it!
That’s hot.
Skrevs den 13 oktober 2008 klockan 11:25 e m · Kategori: Fotografering, Mat, Skolan
Skriv en dikt. Det var vad jag valde att göra efter ett besök på Moderna Muséet med skolan. Det andra alternativet verkade för jobbigt, och är nog också det – för mig. Jag tänkte såhär: Jag har använt för mycket hjärnkapacitet och har för lite att göra samtidigt för att INTE publicera dikten här så att alla kan se den. Den är inget mästerverk, långt ifrån, men jag stavar i varje fall rätt. Och jag gillar bär. Så, här kommer den:
Linser är runda, hjortron likaså, majs är majsigt och blåbär är blå!
Vissa är hjortron, andra är blåbär,
Vissa är linser, andra är ockra.
Några passar i salladen, andra som dessert,
Andra måste kokas, och resten ska man sockra
I den kalla världen, håller de sig i sina paket,
Och med sin egna sort fryser ihop.
I den iskalla frysen, frodas en likhet,
Och en asocial folkhop.
När paketen försvinner,
Kan de klossas på varandra.
I en värld som av kärlek brinner,
Hjortron, blåbär, linser och ockra varandra finner.
Och inte kan man de klandra.
Japp, rubriken är sådär ofantligt sjukt lång. Men jag gillar den, och jag hatar att klippa bort saker.
Vilket konstverk som jag influerades av?
”Food with String Beans” av Irving Penn, 1977.
Skrevs den 21 september 2008 klockan 1:24 f m · Kategori: Reaktioner, Skolan, Tankar
Fritidssysselsättningar: Försöka stava til fritidssysselsättning, plocka upp gitarren bara för att sedan slänga tillbaka den, sitta vid bord, lära mig en massa fysik.
Vad jag inte gör: Ens försöker ta en bild som inte ser ut som Bert Karlssons vackra anlete, musik vad är det?, andas frisk luft, träffar mina vänner, bäddar sängen.
Det sista är något som mamma säkert skulle tvingat mig skriva, om hon fortfarande vore vaken. Jag är väldigt medveten om hur alla har det, och jag är ännu mer medveten om hur mycket jag tycker synd om mig själv. Otroligt patetiskt, men jag antar att alla har rätt att göra det. Att tycka synd om sig själv. För det gör jag. Jag tycker väldigt synd om mig. Jag löser fysikproblem och tänker för mig själv: ”Jag jobbar arslet av mig här, och inte fan kammar jag hem några coolhetspoäng”.
På filmer är det alltid de tuffa mc-killarna med svarta läderjackor och brylkräm som får jäntorna att strippa runt deras ben. Har jag tur och lite hundgodis får mitt ben en lycklig stund av en sådan där underdimensionerad chihuaha. Men tyvärr har jag inte läderjacka, brylkräm eller en mc – så jag väntar på tiden då Fonzie är en fena på fysik och jag med mina fysikkunskaper kan plocka upp en och en annan tandpetarbimbo från Guatemala. Det förtjänar faktiskt nördar.
Ja, jag lovar er läsare detta. Dagen kommer då Stephen Hakwings rullstolssex faktiskt kommer vara sex i en rullstol, och inte med en. Dagen kommer då äckliga bloggarsvin, som på säkert avstånd från handikappade genier smädar de, kommer att doppas i choklad och dumpas i Tjockholmen för att slickas till döds. Just nu hoppas jag att detta blogginlägg inte indexeras av Goggles spindel, för då jävlar kommer det se knäppt ut med ”Pourab Paul: rullstolssex, bloggarsvin, handikappade genier, tandpetarbimbo, patetisk”. En jävligt bra beskrivning på mig!
Och värt att onämnas måste ju vara den härliga natten som är pissgul på ett fint sätt. Jag vet inte om det regnar, eller om det är dimma, eller om det är föroreningar. Eller, kanske alla tre på samma gång. Sweet mango! Härligt utsikt från mitt fönster. Skulle gärna beskriva den om jag planerade bloggläsarmord. Men, det gör jag inte. Än. Det enda som bör nämnas är kanske den ensamma mannen som sitter och tittar på något monotont klockan 01:20, vilket bara kan vara hårdporr. Vilken snusk. Inte undra på att hans barn föddes som puckon om han kör med ångvältarmetoden i sovrummet. Men, så får man ju inte säga. Och som tur är kan jag inte radera något som jag redan skrivit. Vet inte om det är min lättsamma attityd till livet (nope), eller kanske det att jag faktiskt bara ångrar mina sena blogginlägg först efter att jag sovit på saken eller kanske det att jag helt enkelt hoppas att idioten över gatan läser min jävla blogg så att han får bukt på de där jävla gaphalsarna som gör livet otroligt surt för mig på sommaren, i världen och oftast på bussen.
Hur som helst timmer, håll hårt i kjolen om en sisådär evighet då jag och mina nördkompanjoner vänder upp och ner på hela systemet och solovårar oss. På så sätt får vi pengar, och en hel dröm med nördavkomma. Great Success, för att citera min dvd-spelare.
Skrevs den 26 augusti 2008 klockan 8:03 e m · Kategori: Skolan, Tankar
Jag dansar omkring på de gröna ängarna mot de lummiga skogarna med rosa kaniner i Naturvetenskapens magiska rike!
Skrevs den 26 augusti 2008 klockan 12:14 f m · Kategori: Fotografering, Prylar, Skolan, Tankar
Det var en grå och trist dag, dagen då vi tog vårat första klassfoto.
Imorgon är det klassfoto, eller, rent tekniskt är det det idag. Jag är inte stressad över kläderna, än. Det får vänta till morgonen. Skjorta och byxor, enkelt val. Slipsen kanske, mest för att den är fin. Satsar på att sakta bli lite mer Barney (inte i attityd).
Skolan är i gång märker man. Jag sitter med varm choklad och en fet fysikbok. Bredvid mig ligger en tjock kemibok, en roman samt den tjocka 13:e upplagan av SAOL. Jag är glad tack vare det. Det känns mindre som att jag slösar bort min tid när jag löser frågor som ”Does the values given by an odometer show a scalar or a vector quantity” och regelrätta problem. Jävligt skönt, för det mesta. Att läsa en bok är också väldigt härligt, och tack gode gud för skolan som tvingar mig till att läsa. Frivilligt gör jag det aldrig, och det är ganska konstigt. Ganska jobbigt att börja.
Ny skolväska inköpt också. Nu får jag in; 1. Mattebok, fysikbok och dator. 2. Kamera, bok och dator. 3. En kanin. Härligt. Bara cykeln kvar, så kan jag glida med stil med Jim och Jonas till skolan. Precis som förr, i alla fall Jim-aspekten.
Bara att klistra fast en ”Press”-klisterlapp så är det klart!
Skrevs den 22 augusti 2008 klockan 7:56 e m · Kategori: Fakta, Skolan, Tankar
… att min fysikbok har 1096 sidor?
… att sin, cos och tan spelar en stor roll i att beräkna vektoravstånd?
… att absolutvärdet |x| = x?
… att det finns 7 elektronskal (KLMNOPQ), som har 4 subskal (SPDF)?
Inte? Jag vet det.
