Skrevs den 7 september 2008 klockan 12:34 e m · Kategori: Musik, Recensioner, Tips
Medan jag väntade tittade jag igenom några webbsidor. Efter att de vanliga siterna besökts, hoppade jag in på Killers hemsida för att se om det kommit något nytt om deras kommande album. Det hade det inte.
Jag klickade mig sedan till Razorlights sida, i förhoppning de kanske släppt lite material från deras kommande. Det hade de inte. Jag såg deras ”Make poverty history”-banderoll på deras sida, och tyckte den var vråltuff. Jag lade även märke till en rosa rund lapp på sidan. Den hade inte funnits där förut. Det stod ”Andy Burrows” på den, med texten ”The Colour of My Dreams” under. Lappen satt precis på skallen på Andy Burrows, som är Razorlights trummis.
Jag klickade mig in på sidan. Konstaterade att sidan var skitsnygg, och sedan tröck jag på audio. Se på fan, Andy Burrows, trummisen, hade spelat in en egen skiva. Ett soloalbum. Inspelat i hans lägenhet med hjälp av sin dator. Pengarna skulle gå oavkortat till välgörenhet. Jag började lyssna. Jag blev kär.
Så, köp denna skiva. Gör det för de fattiga barnen, de stackars människorna och för dig själv. Helt klart värt 7 pund.
Boxes av Andy Burrows från The Colour of My Dreams (2008)
Skrevs den 7 september 2008 klockan 1:37 f m · Kategori: Prylar, Reaktioner, Tips
Sedan jag var liten, eller kortare bara kanske, så hade jag en dröm. Precis som Martin Luther King Jr. drömde jag om ett fordon. Han om en buss, jag om en bil. Inte vilken bil som helst, utan världens tuffaste bil. Den hade vingaktiga dörrar, raketmotorliknande grejer och såklart kunde den flyga. Det är väl ganska uppenbart att min drömbil var en bil från en film. En bil jag aldrig sett på riktigt i mitt liv. Det kan ha berott på att filmen jag såg den i var från 1985, och uppföljarna till den filmen släpptes året innan jag föddes. Men, gamla bilar är inget sällsynt på bilvägarna, men jag har ännu till dags dato inte sett en sådan bil.
Efter lite efterforskningar vet jag att anledningen till att jag inte sett en sådan är att den endast såldes i USA. Att den endast tillverkades i två år är också det en anledning till att jag aldrig sett en sådan.
Bilen är såklart en DeLorean. En DMC-12. Bilen som Doc Emmet Brown bygger om till en tidsmaskin, genom att använda sin flux capacitator. Bilen som Marty använder för att flyga till November 1955 från 1985. Han flyger sedan tillbaka till 1985, sedan till 2015 (bilar flyger), tillbaka till 1985, tillbaka till 1955, till 1885, till 1985. Många resor, i den kära DMC-12, bilen som byggdes av DeLorean Motor Company mellan 1981-1982, varefter företaget gick i konkurs.
Nu har ägarna till rättigheterna till bilen bestämt sig för att producera DMC-12:an igen. Inte världens snyggaste, men nog fan världens coolaste bil. Mest respektingivande. Perfekt för att ragga Back to the Future-fans. De kvinnliga (om sådana finns). $57 000 hamnar prislappen på, vilket är dryga 350 000 kronor. Jag tjänar cirka 13 000 kronor per år. Så, om 26 år har jag råd. Då är jag bara…. 43 år. Perfekt ålder för att köra en 80-talsdesignad bil. Min alldeles egna tidsmaskin. Min DeLorean. Häftigt!
Skrevs den 4 september 2008 klockan 12:40 f m · Kategori: Fakta, Film, Tips
2 inköp med far idag. Die Hard 4 är för bra för att inte ägas, och jag blev lite nyfiken på denna bok av Niemi. Pappa känner förresten Niemis bror. Om någon bryr sig…
Skrevs den 9 augusti 2008 klockan 4:01 f m · Kategori: Musik, Reaktioner, Tips
Day and Age. Så säger det mest trovärdiga ryktet att The Killers nya album kommer heta.
Sam’s Town släpptes 2006, och väntan på ett nytt album som ska frälsa mig är snart över. Juni 2008 drog Killers in i studion igen, och Brandon Flowers har sagt att de ska vara klara med inspelningarna innan Leedsfestivalen, som är nästa vecka. Detta har jag vetat länge.
Men först idag, fick jag reda på titeln Day and Age. Hot Fuss, Sam’s Town och Day and Age. Jag kan för allt i världen inte komma på vad albumet kan handla om, ‘livet’ verkar som en alltför bred gissning. Brandon har sagt att han vill berätta en historia igen, som Jenny Was a Friend of Mine och Mr Brightside. Och, det är inte två dåliga låtar han vill ta känsla ifrån!
Inspirationen till åtminstone en av singlarna är David Bowie. Producerar gör Stuart Price, som även producerat Madonna!
Bandet har också gett en preliminär okomplett lista över låtarna på det nya albumet; Spaceman
Neon Tiger
Burning Up
Metropolis
Dreamland
Emerald City
Tidal Wave
Nu kan man ju tro att jag blir upphetsad för tidigt. Men jag är ganska säker på att de två första låtarna kommer klara sig till albumet. Varför? Jo… FÖR JAG HAR HÖRT DE! Japp, du läste rätt, Killers har spelat Spaceman och Neon Tiger för sin fanclub och självklart filmade någon! Och låtarna, ja, de är bra! Riktigt bra. De här nya albumet, Day and Age, kommer bli helt sjukt bra. Jag längtar. November 2008, har redan ringat in det. Får hoppas att inget annat måste hända den månaden, lite svårt att få plats med nåt annat i kalendern!
Spaceman av The Killers
Neon Tiger av The Killers
Brandon har rakat bort sin mustasch. Synd, tycker jag, han var så cool med den.
Dave Keuning i studion i full färd med inspelningarna av Day and Age.
Som liten hade jag den bästaste av bra drömmar. Jag såg riktigt fram emot att få somna. Under den tid då de drömmarna pågick, struntade jag i att käbblas med syrran som jag på den tiden delade rum med. Drömmen hängde med hela dagen, det var mer en hjärnockupation. Jag dagdrömde, drömde, tänkte, och bara var den drömmen hela tiden.
Drömmens tid var när jag gick i tvåan på Kvarngärdesskolan. På lektionerna briljerade jag med min läskunnighet, mina korta superlätta fraser på engelska samt mina skickligheter i 100 decibelig sång. På rasterna umgicks jag med vänner, antingen agiterade jag bråk eller så gungade jag och sjöng Hakuna Matata. Agiterade kanske du tänkte? Men lugn, jag var en nobel agitator. With great power, comes great responsibility, sa en nu framliden, vis farbror. Jag utnyttjade min förmåga att starta bråk genom ett skevt seende, där jag alltid var den goda och de andra den onda. Ett exempel på hur min dröm alltid fanns i min skalle, och tro mig när jag säger att många av de spöade förtjänade det (på den tiden).
Min inspiration till drömmen var Batman. Dagligen byggde jag batman-gadgets och maskar på fritids med min goda vän Rodi och Alexander. Den häftiga riddaren, utklädd till en fladdermus. Han hade mask, coolt. Han hade ett eget emblem, coolt. Han hade batmobilen, coolt. Han hade mantel, coolt. Han fightades, coolt. Han var, och är, så mycket mer än den supertråkiga fikusfjanten Stålmannen. Det fanns ingen bättre förebild för en ung grabb som jag, som på den tiden trodde att han besatt superkrafter och odödlighet.
Nu ska jag berätta om den återkommande drömmen. Drömmen inleddes i min egen superhjältesgrotta. Min egna Alfred kommer ner (Michael Gough, så klart) med en kort brief om hur min skola har intagits av kriminella. Jag kommer inte ihåg vem som var bov i min dröm, och jag skulle ge mycket för att kunna minnas det. Precis som Batman kör jag till min skola i min egna bil, The Pourab mobile skulle jag vilja kalla den nu. Jag kör genom en tunnel från grottan (som är beläget under lägenheten jag bodde i) och kommer upp ur en lucka i skolgården. Precis som Val Kilmers Batman vill rädda den fagra Nicole Kidman, var mitt uppdrag att rädda någon också. Det var inte mina 3 bästa vänner jag hade i skolan, inte min älsklingslärare Lasse eller Edith, inte heller den tomteliknande (nu avlidne) träslöjdsläraren Erland. Den jag skulle rädda var även för mig en fager ungmö. Den så fagra tjejen, som alltid cirkulerade i mina tankar, den som jag i smyg tittade på under lektionerna och den som fick det att pirra så där mysigt i magen så fort man fick ögonkontakt. Hon, den flickan, den förälskelsen, var den jag skulle rädda, och på så sätt skulle jag vinna hennes hjärta. Om jag inte minns helt fel, tar jag också av mig masken och ger henne en blöt kyss. Precis som det ska vara. Den bästa drömmen som en kille någonsin kan ha.
Som en ren fotnot, och anledningen till den här bloggen, kan jag nämna att jag såg The Dark Knight idag. Den var väldigt bra, och jag tilldelar den 8.5/10. Heath Ledger är perfekt, och han klår nog Nicholsons rollprestation som rollen. Men inte med stor marginal, men det är ingen skam, då Nicholson är en otroligt bra skådis. Tyvärr övertygar inte Bale som Batman än, Batman i min dröm är och förblir Michael Keaton. I Dark Knight gör Bale, Caine, Oldman, Freeman, Eckhart, Ledger och Gyllenhaal otroligt bra insatser. Det ska de ha credds för, och det ska även Nolan ha, som gör en film i Burtonstil och inte i världsfjanten tillika superklåparen Joel Schumacher. Fuck you Schumacher (jag hatar honon SÅHÄÄÄÄR mycket)!
Nu ska jag sova. Efter denna film får jag förhoppningsvis samma dröm som den jag brukade ha för nio år sedan. Nu är det Katedral som ska räddas, min Batgrotta är i Årsta och ytterligare en förälskelse ska räddas! Vroom, nana-nana-nana-na-na Pourab!
Michael Caine i all ära, men Michael Gough kommer alltid vara Alfred Pennyworth för mig.
Skrevs den 26 juli 2008 klockan 12:30 e m · Kategori: Film, Recensioner, Tips
Efter att Matte införskaffat båden en HDTV och en HDMI-kabel, hyrde han Rambo. Den senaste installationen av serien som började med First Blood från 1982. John Rambo är ännu fåordigare nu, serfortfarande smått efterbliven ut och är fortfarande porträtterad av allas vår gangztahhskådis Sylvester Stallone. Han gillar säkert att kalla sig för Sylvester Stallion… Fåordigheten är ju inte så speciellt dock, då Sylvan är bäst när han håller käft!
För att undvika att vara dryg genom att hålla inne med vad jag tycker om Rambo, så säger jag det nu. Filmen är riktigt bra. Så, sagt, egentligen behöver du inte läsa mer. Stanna…. här. Precis där.
Rambo mejar ner några hundra soldater med maskingeväret!
Rambofilmen handlar återigen om John Rambo, som efter sitt liv i Vietnam nu bor i norra Thailand, nära Burma. I Burma sysslar militären med att söndra och härska. Inte så cool söndring och härskning dock, då de sysslar med folkmord och våldtäkter. Väldigt hemska scener visas, och jag kan nog tala för alla som sett denna film: Vi hatar burmaneser i uniform. Rambo transporterar in ett gäng kristna i landet som vill hjälpa folket, men de blir tillfångatagna och Rambo måste rädda de tillsammans med några legosoldater.
Filmen är 1 timme och 20 minuter. Perfekt längd. Som du säkert märkte i stycket ovan är Rambo långt ifrån utstående helt storymässigt. Storyn kunde varit skriven av en väldigt omogen sjuåring eller av mig. Men, vem fan bryr sig när det dör 2,59 personer i minuten. Man hinner aldrig tröttna på den, Rambo ränner runt och brutalt slaktar människor hur som helst. Han skjuter skallen av dig, skjuter en pil genom skallen på de, han sliter loss deras halsar och skjuter lite mer. Kroppsdelar flyger, inälvor rinner ur ut människor och folk bara fortsätter peppra med sin maskingevär. Helt jävla underbart!
Jag hade inga förväntningar på filmen förutom att det skulle vara action. Att den då bjuder på 80-talets action (den bästa actionen som nu inte längre görs på grund av alla mesar i Hollywood) är helt sjukt glädjande. Inte en minut går till spillo, det är röj hela tiden och det är ren och skär underhållning helt igenom. Dessutom var all slakt extra snyggt när det var så högupplöst! Den här rekommenderar jag till alla actiontokiga! Blod, svett och inälvor. Vad mer behöver man?
Skrevs den 22 juli 2008 klockan 3:22 f m · Kategori: Musik, Tips
Tittade igenom hur många gånger jag lyssnat på varje låt i mitt musikbibliotek, och kom då ”fram” till en topp 10 – bra låtar lyssnar man ju på heeela tiden!
10. Tranquilize – The Killers 100 spelningar
Låt från Killers senaste platta Sawdust. Väldigt bra låt, där Velvet Revolvers Lou Reed ackompanjerar Brandon, och låten är alltså helt underbar med både Brandons distinkta sköna stämma och Lous mörka röst.
09. Girl Inform Me – The Shins 102 spelningar
Låt från The Shins debutalbum Oh, Inverted World, vilket är deras bästa album. Väldigt svängig låt!
08. Leave the Bourbon on the Shelf – The Killers 104 spelningar
Den första (men sist släppta) låten i The Killers mordtrilogi. Låten finns med på Sawdust-plattan och handlar då om tiden innan mordet på Jennifer (Jenny). Mycket känsla i låten.
07. Know Your Onion – The Shins 105 spelningar Från Oh, Inverted World och är lika svängig som alla andra topplåtar av The Shins!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
06. Sam’s Town (Abbey Road Version) – The Killers 106 spelningar En version av Sam’s Town som spelades in Brandon Flowers för tv-programmet Live from Abbey Road. Gitarrerna är utbytta mot piano, och trummorna kommer inte förrän sent i låten. Lika bra som orginalet, snäppet vassare tycker jag – men det finns även de som gillar den första.
05. America – Razorlight 108 spelningar Överraskande av finna den här här, då jag hellre bytt ut denna mot In the Morning eller Before I Fall to Pieces. I alla fall, första singeln från Razorlights senaste platta. Gitarrkompet fastnar verkligen!
04. Angel – Matt Nathanson 119 spelningar Väldigt känslofullt sjungen och underbar låt av Matt Nathanson. Enda tråkiga är att den är så kort!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
03. Caring is Creepy – The Shins 125 spelningar En av två låtar från Garden State av The Shins, tillika en grym låt. Helt enkelt.
02. New Slang – The Shins 180 spelningar The Shins bästa låt, med i Garden State och Scrubs. Precis som Natalie Portman säger tycker jag: ”This song will change your life”. Kärlek!
01. Romeo and Juliet – The Killers 208 spelningar Egentligen en Dire Straits-låt, som Mark Knopfler skrev efter att ett långvarigt förhållande tog slut. The Killers cover är dock så mycket bättre än det superba orginalet. Inspelad under Live from Abbey Road-inspelningen, med på Sawdust-skivan och verkligen verkligen 100% älskad!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Undrar hur många av mina favoritlåtar som delas av andra?
Skrevs den 21 juli 2008 klockan 12:34 e m · Kategori: Fotografering, Tips
När jag tittade igenom Daily Deviations på DeviantArt fann jag en väldigt fin modebild av en kille som kallar sig Skeev. Hans riktiga namn är Chris A, och han kommer från Polen. När jag tittade igenom hans galleri fascinerades jag av hur klara hans motiv var även om han fotade i motljus, det kräver mycket kunskap om exponeringsinställningar!
Skrevs den 19 juli 2008 klockan 3:24 e m · Kategori: Mat, Tips
Cheeseburgaren är världens bästa hamburgare. Den är perfekt vill jag våga mig påstå. Brödet, som alltid är perfekt halvlent och ibland lite härligt flottigt. Köttet, som på sedvanligt McDonalds manér alltid är ätligt, till skillnad från till exempels Sibyllas kött som jag inte ens skulle låta hundar äta. Folk kan säga att Max är bäst, 100% svenskt ni vet, men det skiter jag fullständigt i. Sen när är svenskt kött det godaste? Aldrig. Jag äter McDonalds kött som i min mening är det enda kött man kan äta med potatis. Om man vill.
Osten är perfekt den med. Satt på snedden, så att det sticker ut lite på sidorn. Ser väldigt sexigt ut, som en fin böna med röd avslöjande klänning. Ketchupen är grädde på moset, eller, mitt egna myntade utryck: ketchupen på cheeseburgaren.
Cheeseburgaren är också bra bakismat. Jag säger inte bästa längre, då fjantskallarna på McDonalds HQ höjt priset med två kronor. Försök göra matten: Hur många burgare får du på 100 kr? Det tog min testperson Gabriel hela 1 minut att komma fram till det, nykter. Det är tortyr.
Men, summan är en helt perfekt hamburgare ändå. Köp, och njut!
Skrevs den 18 juli 2008 klockan 4:12 e m · Kategori: Fotografering, Tips
Photoshop Disasters, http://www.photoshopdisasters.com, är en sida som listar alla misstag som art designers gör i Photoshop. Bilderna är allt ifrån mäklarbilder till modellfoton. Head över dit, och se hur usla vissa kan vara i Photoshop. Och hur petig bloggaren är i bilderna han granskar!
Namnet är Pourab Paul och jag är nöten bakom bloggen. Jag är aderton år gammal och läser sista året på gymnasiet, IB-programmet. Uppsala är min favorit- och hemort, där jag tillbringar mina dagar med att slita vid läsböcker, fotografera, spela gitarr och umgås med vänner och flickvän. Med ojämna mellanrum kommer jag skriva om mitt liv, filmer jag sett, musik jag lyssnat på, folk jag umgåtts med, ställen jag besökt och annat intressant. Kommentera gärna!
