Imorgon börjar jag jobba. Eller idag. Om sju och en halv timme.
Jag ska alltså upp tidigt. Fast, om jag nu ska vara knegare måste jag ju vara en knegare. En arbetsmyra.
Så jag försover nog mig. Och springer upp, borstar tänderna i duschen, klär på mig medan jag rakar mig, och tar en macka för att käka den när jag cyklar. Och jag cyklar fortfortfort. Jag kommer fram, svettig som ett tjockisläger, och släpps in på företagsområdet. Vid lunch springer jag iväg och trycker i mig något, i bästa magsårsmaner, och jobbar sedan tills klockan slår fem. Då får jag äta middag, och ta en after-work. Dricka dricka dricka. Vatten vatten öl. Och i en perfekt värld skulle jag ragla hem, slå sönder glas, väcka ungarna och flåsa i frugans öra. I en perfekt värld. För det är så det är, när man jobbar.
Skämt åsido kommer livet ge mig kuk när jag ska upp klockan sju. Men det är pengar, och sådant kan man aldrig bli osmakligt mätt på.
Skrevs den 29 juni 2010 klockan 2:37 f m · Kategori: Tankar
Det är något charmigt med kringresande människor. Sådana som flyttar runt i landet ganska mycket. Jag känner några, och det är alltid en viss aura kring dem. Att är lite flyktigt. De människorna knyter band till andra människor, och har till slut en imponerande bekantskapskrets som sträcker sig väldigt långt, geografiskt sätt.
Men jag avundas de inte.
Det är något mer kring det hela att vara kvar på ett ställe. Jag sitter på en balkong nu, och solen går upp för en alldeles ny dag. Visst finns det ställen där man liksom fått sitt, och helst inte besöker igen. Ibland är man tvungen att besöka de. Det finns även ställen man gärna besöker igen, och varje gång man gör det har man förväntningar. Ibland lever händelserna upp till förväntningarna, andra gånger inte – men det spelar ingen roll. Man går på sina egna gator. Och likt en stockholmsförfattare, som Söderberg, kan man stundtals känna sig.
Varje plats har något speciellt. Jag sitter på en balkong, där en del har hänt i år. En del saker hände sommaren ifjol. Och andra saker hände sommaren året innan dess. Det finns ingenting som kan betyda mer för mig, än att vara på mina ställen. Att besöka en barndomsväns hem, där man har minnen från nästan varenda vecka man levt de senaste nio åren. Eller en säng man har sovit i, och pratat ända in på småtimmarna. Eller den där kullen, där man joggat, cyklat, åkt pulka, fikat och bara varit. Ja, det är många ställen i Uppsala jag bara varit.
Det gör mig lycklig att åka förbi ett område och peka och säga att där, där bor någon jag känner. Att där, där var det första gången jag kysste någon, eller där var det jag ägnade otaliga nätter åt att spela tv-spel. Eller där, där är ett ställe jag hade mina värsta stunder i livet. Och det är gult, och det är fult, men ändå en plats där jag samexisterat med de jag känner.
För när jag sitter här på balkongen där jag för några kvällar sedan hade ett trevligt samtal med min bästa vän, där jag för ett år sedan undrade över vad som skulle hända med mitt liv, för att några kvällar senare inte tänka på någonting alls, där jag för två år sedan umgicks med helt nya bekantskaper och för första gången fick äta kladdkaka med tjejen jag är upp över öronen förälskad i, då känner jag mig hel på sätt och vis. Inte som att cirkeln är sluten, för det hoppas jag aldrig någonsin sker, utan bara att cirkeln är mer utvidgad. Att mitt liv hoppar bakåt lite, så att fler får plats.
Och det är då jag älskar mitt Uppsala i dess kyliga morgonutstyrsel och fågelkvitter.
Skrevs den 25 juni 2010 klockan 1:27 e m · Kategori: Min dag
Du ser ut som en sliten alkis, sa far för några dagar sedan. Det tar jag som en komplimang.
Folk som är bra på att planera är lyckliga, och det känner jag av nu. Jag har inte planerat eventuella systeminköp, eller mat ens. Men vad spelar det för roll när man är en lirare av galaktiska proportioner? Eller, jag snor mat och några öl hemifrån. Kanske även fräscha kläder. Jag har ju kört på samma festutstyrsel fyra dagar i rad, och varenda dag haft förhoppningen att jag ska umgås med olika personer. Sedan insåg jag att jag inte har så många vänner, i alla fall inte så många vänner som är roliga. Men jag skäms inte, utan lever bara upp till pappas inledande citat.
Det är bra väder. Jag har lite pengar. Bruna skor. Cykel. Snart vänner. Och kanske kanske lite verklighetsförstärkande. Glad midsommar!
Skrevs den 24 juni 2010 klockan 2:37 f m · Kategori: Min dag, Tankar
Jag sitter för tillfället på golvet. Alkohol- och nikotinruset har sedan länge flytt min kropp, och tröttheten börjar komma sakta. Jag har inte sovit på 40 timmar, och det kan ju tyckas vara ganska alarmerande. Eller, det är väl ganska alarmerande.
Min sängkamrat sover sedan en och en halv timme, men jag har för mycket att tänka på. Jag vill äta köttbullar och potatismos, med en massa människor. Jag vill titta på fotboll, och bara samtala. Det var längesedan, jag fick samtala och skratta och skämta och lyssna i en och samma situation. Allting blev så allvarligt någonstans på vägen. Allting blev så betydelselöst någonstans på vägen.
Jag försökte titta på stjärnor idag. De ska ju finnas där uppe i himlen. Jag satta ölflaskan, den femte, till munnen och kisade hårt för att se något på den blåa natthimlen. Jag såg endast röken jag blåste ut. Allt var lönlöst. Men det beror väl så klart på vart man letar, för nog hade jag några stjärnor runtom mig som dansade på stenhällen – och det var inte en salut till dekadens, utan mer en fridsam företeelse, något oabstrakt i min dimma.
Jag funderar på att ge Madelene en kyss. Hon sover fridsamt. Ge henne en kyss som tack för en klar afton, som oavsett alkohol och nikotin aldrig släppte greppet. Kanske även för att hon nu är 18. Kanske för att hon är förbannat snygg i Partille-tischa och trosor. Kanske.
Skrevs den 13 juni 2010 klockan 1:55 f m · Kategori: Tankar
Är inte lika skoj som jag trodde tror jag. Det finns inte mer att göra, hur mycket man än försöker. Det är tråkigt. Förresten hostar jag som fan. Har huvudvärk på grund av den just nu. Heja afterlife!
Skrevs den 26 maj 2010 klockan 12:03 f m · Kategori: Tankar
Eller lite cancer? Lite förstoppning? Lite impotens? Lite bilolyckor?
Fan, det är inte mycket bra droger gör för oss. Men jag är ingen moraltant. Jag är på dekadensen väg mot impotens, urindrivning, röda ögon och cancer. Livet är kort, man lever bara en gång kan vissa säga. Eller att livet är långt, något år hit eller dit kvittar. Faktumet är, att livet, som man ska värna, på många sätt leder en in i dessa drogträsk. Det spelar ingen roll om man är en Gordon Gekko med en kopp kaffe eller kvarterspundaren med slang runt armen och en dödsdos heroin – man låter kroppen styras av externa medel.
Och det är ganska nice. Inget man behöver moralisera över, det är bara ganska nice. Och klart det finns de som går på fel väg, men det finns det faktiskt inom det mesta. Jag ville bara säga att det är för mycket politik över saker och för lite sunt förnuft. Att Roger K sätter en femma i sin källare, angår inte mina skattepengar. Faktiskt. Det ska finnas gränsdragningar mellan saker, och inte bara en fördummande nolltolerans.
Och jag saknar det liberala tänkandet hos alla riksdagspartier. Det är något särdeles vackert, med att se en människa röra på sig. Att sedan se alla människor röra på sig, vissa målmedvetna, andra dagdrivande, visa snabba, andra sega, några raka, andra böjda – människosläktet besitter en viss elegans. Jag finner mig ofta tänkandes: ”den där kvinnan, hon skulle kunna ta på sig en lejondräkt och jaga kaniner, eller strippa, eller protestera, eller bara inte göra någonting”. Friheten är ganska vacker, och går tyvärr förlorad i jakten på alla regelbrytare. Det är ett för högt pris.
Skrevs den 22 maj 2010 klockan 2:21 e m · Kategori: Min dag
… och jag hängde knappt med. Jag bara vaknade upp en morgon, och insåg att träden var gröna, att gräset var grott, att asfalten var varm och tiden var fri.
Journalistiken är bortom all kritik. Men man kan även urskilja en väldigt simpel metod, som får alla läsare att yttra exakt samma åsikt i kommentarer, och i vardagstal. Nämligen direkt tilltal, där PI:s text riktar sig till ”DIG”.
Om man läser en text på bloggen, så ser man att de riktar sig till läsarna. Man känner sig speciell, och därmed mer mottaglig för texterna där. Man tror helt enkelt på det PI skriver, för att man lärt sig ogilla det så kallade, av PI myntade, ”gammelmedia”. Detta märks då anhängare använder PI:s vokabulär.
Sedan sätter de in propaganda. Utan någon som helst närmare eftertanke, upphöjs SD till skyarna, för att de motsätter sig massinvandring (http://politisktinkorrekt.info/2010/04/30/hjalp-sd-tillbaka-till-google-toppen/). Ett tarftligt argument kan tyckas, men ändock godtagbart. Det jag undrar är då: varför blir de så mycket bättre än s.k. ”gammelmedia”?
Jag tror bara att man lurats till att ta ställning. Man läser inga oberoende texter, man läser inget som är mer granskande än vanlig media – man läser endast skyggtexter. Dold propaganda, och ganska dålig sådan.
Att blanda in nyheter där ordet ”muslim” ingår i rubriken blandas ibland med ”vanliga” nyheter på PI. Sjukt effektivt, tydligen. Men om man tänker efter lite när man läser, märker man kanske att PI endast är en delkälla, och inte någon primärkälla. Ett belysande exempel om falsk propagande är texten där de uppmanar till sökoptimering för SD:s hemsida (tidigare länkad).
Ett annat exempel är texten om S-politikern Reza Javid:
PI avslutar det hela med:
”På vår gamla blogg tog vi upp fallet om afghanen Farid Habibi, som dömdes för våldtäkt till två års fängelse och fem års utvisning ur Sverige. Han förbjöds även att återvända till Sverige före 2014-03-09. Denne våldtäktsmän ville/vill Reza Javid ha kvar i Sverige.
Läs posten på gamla WP
Det är hög tid för er socialdemokrater att begära uteslutning av Reza Javid ur partiet, eller vad säger partiledningen?”
Tydligast är nog PI:s värdeord ”Mini-Hitler”. Och de blir tydligen vansinniga. I samma mening hinner PI både blåsa upp Javids uttalande, samt likställa honom med Hitler. Som alla hatar, så klart. Att sedan nämna att han inte ville utvisa en våldtäktsman, och avsluta det hela med fråga till Socialdemokraterna, summerar PI:s synvinkel på ett effektivt men också tydligt sätt. Reza Javids uttalanden är odemokratiska, ja, och väldigt dumt sagda – men PI är inte ljuset i mörkret.
PI är inget orakel. De levererar dig inte sanningen. De levererar endast sin sida av saken. Du må tro att PI är mer upplysta, eftersom de rapporterar mer om t ex Vilks, men sanningen är väl den att informationen i PI om Lars Vilks, och informationen i Aftonbladet är densamma. PI ältar den bara mer, och refererar ofta till tidigare texter. Informationsmängden är densamma.
Det är dags att människor inser att det inte ligger kudos i att säga ordet muslim. Alla vet att en muslim står åtalad för mordet på Inger. Att muslimer skrek på Vilks. Man vet också att en kristen mördade Therese Rojo, en kristen begick trippelmordet i Härnösand. Jag vet att religiös tillhörighet oftast är oväsentligt, även om religiösa motiv styr vissa individer. Beteendet på Vilks föreläsning i Uppsala är ett hot mot yttrandefriheten, men jag tycker mig se ett mycket större hot i dess kölvatten: nämligen okunskapens hot, med PI:s och SD:s anhängare i täten, ovetandes om deras egna brister, ovetandes om det misstag de begår varenda dag och framförallt ovetandes om att de glömt bort det viktigaste – att alla är lika mycket värda.
Skrevs den 7 maj 2010 klockan 10:57 e m · Kategori: Samlade diktverk
Att ta andetag efter andetag
och försiktigt fånga drömmar.
Att försöka se bortom allt obehag
och sy ihop all livet sömmar.
Jag fann mig själv bland askan.
Likt brandnäva, det var tillflykt ur elden.
”Längs långa leder traska’n
och fann han sann tro”, skrattade blåsbälgen.
Inom bröstets korgar hörsammas alla de
Små, små skuggor som skriker efter ton, – vad blid’
Är då vi alla när vi plötsligt blir varse
att andetag efter andetag tas i koldioxid.
Skrevs den 6 maj 2010 klockan 8:00 f m · Kategori: Musik
Jag har konsekvent undvikit att skriva om det faktum att jag är i slutspurten av IB-programmet, och låter det uppta all min fritid, egentid, arbetstid etc. Och det tänkte jag fortsätta med.
Något jag gått runt och tänkt på de senaste dagarna har varit huruvida jag ska skaffa Spotify Premium. Det är inte så att jag för en gångs skull tröttnat på reklamen (som jag inte tycker är så där överdrivet jobbigt), utan mest för att jag tröttnat på att internet inte är en självklarhet överallt.
När jag pluggar på Carolina Rediviva saknar jag nästan alltid internet på datorn. Och det är där behovet av ett Spotify Premium kommer in, nämligen att ha musiken tillgänglig när man inte är ansluten. 99 blyga kronor per månad kostar det, och det har för mig länge känts som en klart överkomlig summa pengar.
Men på senaste tiden har jag tänkt på de här 99 kronorna. De kan ju lätt bli en börda, som mitt mobilabonnemang, som jag blir lika förvånad varje månad över att jag lyckas betala. Eller mja, jag har ju fått två varningar från Tele 2, men då rycker jag i alla fall upp mig!
För 99 kronor per månad skulle jag ju kunna köpa ett äldre album. Det blir ett album per månad. En långsiktig investering. Låtarna kan jag alltid komma åt, till skillnad från Spotify Premium, där jag har låtarna så länge tjänsten tillhandahålls. Vilket i den digitala världen alltid är fruktansvärt ovisst. För 99 kronor per månad, bör jag annars ha råd med cirka 11 låtar på iTunes (förutsatt att de kostar 9 kr styck), och med tanke på att jag slukar musik från tidigare årtionden oftast (jag är helt enkelt inte det digitala dunkets fanbärare), så tror jag att jag tjänar på att köpa musiken. Ny musik hittar jag emellanåt, men det kommer inte så stora mängden på så kort tid att de överskrider typ 5-6 per månad.
Titta! Vem var det som sa att jag är dålig på att planera mina pengar?
Namnet är Pourab Paul och jag är nöten bakom bloggen. Jag är aderton år gammal och läser sista året på gymnasiet, IB-programmet. Uppsala är min favorit- och hemort, där jag tillbringar mina dagar med att slita vid läsböcker, fotografera, spela gitarr och umgås med vänner och flickvän. Med ojämna mellanrum kommer jag skriva om mitt liv, filmer jag sett, musik jag lyssnat på, folk jag umgåtts med, ställen jag besökt och annat intressant. Kommentera gärna!
